Guldkant i Vardagen

Hej hej,

Det här är alltid en mysig stund för mig, att få sätta mig ner och berätta för dig om det senaste i mitt lilla liv.

Måste bara berätta direkt om bilden ! Jag var på väg till Fältöversten för att plugga lite med en kurskamrat. Morgonen i sig var nog inte så jätte rolig. Jag vaknade lite extra trött, åt lite halvgoda våfflor och begav mig sen med lite tunga steg. Min resa tvingade mig även att åka via en station som ger mig ganska enormt med ångest, för det finns nämligen en person jag absolut inte vill träffa som rör sig mycket i de kretsarna. Så jag kommer fram vid Karlaplan, jag är trött, illamående och har lite påslag av ångest. Jag ställer mig i rulltrappan, tittar upp och ser…. En kvinna med gulddojor. Asså, hur coolt är inte det? Att ha på sig dem menar jag, inte att se de. Jag vet inte varför, och det är egentligen en sådan pass liten detalj men den gjorde mig bara så glad!

Igår gjorde jag också något som jag var sjukt nervös inför innan men som, med det mesta jag är nervös över, gick super bra. I skolan just nu håller vi på att skriva kamratporträtt. Det är en text där vi ska intervjua en av våra kurskamrater och sedan skriva en flytande text där vi berättar om den här personens liv. Vad de gillar, vad de gjort innan, vilka hobbys de har osv. Den jag skulle intervjua var en person jag kände igen sedan innan. Man hade sett de i klassrummet, hört de prata någon gång och kanske sagt någon enstaka mening, men jag kan inte på något sätt säga att jag kände personen. Jag är också en sådan att jag tyvärr bryr mig väldigt mycket om vad andra tycker om mig, och vill alltid göra ett bra första intryck. Tro mig, jag försöker verkligen jobba bort denna vanan. Dessutom, hur mycket man än försöker få folk att gilla en, eller bara vara den man är så kommer det alltid finnas någon eller några som inte tycker om en. Det behöver inte på något sätt betyda att det är dig det är fel på, och att du måste ändras, utan ibland är det bara så. Du kanske träffat någon person och känt ”Jag tror inte jag kommer bli vän med hen” utan att du faktiskt sagt ett ord till dem. Det är tyvärr bara så det är med oss sociala varelser som kallas människor, ibland så kommer man helt enkelt inte komma överens. Nu säger jag inte att det var det som hände här. Jag insåg nu att det kanske kunde låta så. Jag ville bara poängtera att jag fortfarande bryr mig om vad andra tycker trots att det är dumt för jag har ingen makt över det överhuvudtaget. I ALLA FALL. Vi sågs på ett kafé inne i stan, jag började ställa massa frågor, de svarade på en massa frågor. Det hela tycker jag flöt på väldigt bra ändå. De var trevlig och gav mig bra med material jag kunde använda i min text. Sen kom vi till slutet… Vill bara säga till personen om de mot förmodan läser detta, jag ber om ursäkt! Vi skulle gå åt motsatta håll. Jag är Stockholmare så när vi säger hejdå till någon vi inte riktigt känner så typ bara går man, men jag såg att deras arm rörde sig något vilket jag först tolkade var som ett handskak, så jag tar upp min hand för ett handskak. Jag inser sedan att de faktiskt är på väg in för en kram, men att de ser att jag inte gör det och därmed avbryter sin ingång på kram. Då börjar JAG gå in för en kram när min långsamma hjärna inser att en kram skulle ske, och så blir det en sådan där halvkram som känns lite halvforcerad…. Smäll i ansiktet på mig själv asså, en sådan bra intervju och sedan ett sånt dumt avslut från min sida. Jag inser att de kanske inte ens tänkte på det här i stunden, och nu har jag planterat den tanken i huvudet. Då vill jag bara klargöra att hade jag inte varit Stockholmare hade jag naturligt gått in för kramen, det var inget märkligt eller stelt själva interaktionen, blev bara utskämd av mig själv…

Idag har dagen gått och skrivande, skrivande, skrivande. Måste ändå säga att få kurser har fått mig att plugga så pass intensivt som den här kursen gör. Jag är lite orolig att jag just nu bränner ljuset i båda ändarna och att jag kan vara påväg mot en liten utmattning, men det är lite som en drog den här uppgiften. Jag vill verkligen inte sluta. Jag vill finslipa och korrigera och göra den till det bästa den kan bli. Nej, man kanske ska lägga ner datorn för kvällen nu. Det här kan inte vara helt hälsosamt. Jag byter en skärm mot en annan, nu blir det någon mysserie som Modern Family eller något liknande.

Tills nästa gång,
Din käraste,

My Tilde