-
Skrivprompts
Hej hej,
Idag fick jag lite känn för att öva på mitt skrivande, och har hittat lite skrivövningar man ska göra inom kort tid bara för att få kreativiteten att flöda. Jag tänkte då också att jag ville att ni skulle få vara med när jag gör dessa övningar. Kan inte det bli roligt? Kanske får just du den inspiration du behöver i något form av skrivande. Okej mina enda regler är som följande:
1. Jag har tre minuter på mig för varje prompt oavsett om jag hinner klart eller inte.
2. Mitt mål är inte att det ska vara Oscars-vinnande skrivande utan jag ska ha roligt och låta kreativiteten flöda.Den första prompter är: Föreställ dig hur det skulle vara att vara en popstjärna. 3, 2, 1, KÖR:
Svettet rinner ner för pannan där jag sitter bak i limousinen. Utanför hör jag skriket av de människor som betalat för att se mig uppträda i veckan. Blixtrarna från paparazzis bländar mig och hjärtat dunkar hårt mot den fyra tusen kronors tröja jag blivit given av ett företag för att sponsra. Detta var en gång min dröm, kanske är det än, men någonstans kan jag inte rå för att hata det mitt liv blivit. Att ta sig till bilen har blivit ett träningspass, att träffa min familj har blivit i behov av säkerhetsvakter och stängda gardiner. Men jag antar att det är så det är att vara en popstjärna.
TID! Hur tyckte du jag gjorde för mig? Det kändes ändå helt okej. Man blir såklart stressad när man ser klockan ticka, men jag kände också att det fick bli vad det blir. Jag tycker ändå det blev rätt så bra… Okej, du är med på hur det går till? Om du vill så får du gärna hänga på, skriv baserat på samma prompt, ge dig själv tre minuter så kan du ju jämföra våra historier. Inte utifrån vems blev bättre, utan snarare bara för inspiration, och se vad olika människors hjärnor kan göra med samma mening. Är du redo för nästa?
Andra prompten är: Fokusera din historia på en författare som fastnat i sin historia. Oj! Denna kan bli intressant, vi kör! 3, 2, 1, KÖR:
Fingrarna som flöt över tangenterna. Sakta börjar hon knappa in några ord i dokumenten innan hon hårt trycker tillbaka och pappret återvänder till sin vita yta. Hon slänger frustrerat händerna upp till håret. Klockan har nog aldrig tickat så högt som den gör nu. Har kylen alltid låtit så där? Hennes ögon flyger runt om rummet i hopp om inspiration. Hennes fot börjar slå mot marken i superfart för att lugna ångesten som ökar i bröstkorgen. Som på beställning flyger en av händerna ner mot datorn och klickar naglarna mot metallen i takt till foten.
TID! Denna gång hann jag faktiskt inte klart, men fick du känslan jag hoppades förmedla? Den där frustrationen, irritationen och hopplösheten man upplever när man verkligen inte vet vad man ska skriva härnäst, eller rentav var man ska börja?! Hur gick det för dig? Är du redo för en sista? Jag tänker att vi lyxar till för oss själva. Vi ger oss fem minuter denna gång.
Den sista prompten är: Skriv en historia som inkluderar repliken ”Känner jag dig?”. Finns väldigt mycket man kan göra här, vi testar. 3, 2, 1, KÖR!
”Du skickade en sådan fin kofta på posten till julen, mamma,” sa han medans han plockade upp några godispapper som hade lyckats hamna på golvet bredvid hennes säng.
”Inger frågade om du inte hade kunnat sticka en sådan kofta åt henne, fast en liten mindre så klart,” han skrattade och satte sig på kanten av bädden.
Hans mamma tittade envist ner på hennes pågående projekt av en bebisfilt till lilla Hanna som just kommit till världen. Benjamin tittade runt omkring det sovrum hon hade flyttats till. Det rum hon hade innan var klart större, men skötarna hävdade att rum av sådan storlek gavs till de som betedde sig som bäst. Ingen betedde sig bättre än hans mamma.
”Hörru,” sa han och mjukt la sin hand över hennes, ”Visst har du varit snäll mot de som tagit hand om dig här? Har de varit snälla mot dig mamma?”
Hon stannade upp abrupt med sitt stickande, och titta upp med ett misstänkt öga:
”Känner jag dig?”TID. Jag måste medge, jag tog faktiskt 30 sekunder extra för att hinna få in mitt slut, men visst blev det en okej twist? Jag tror inte att det är min bästa av mina tre försök, men jag känner ändå smärtan han måste ha känt bara genom det här stycket. Jag fick verkligen känslan (trots att det ju var jag som skrev) att det är en man som verkligen älskar sin mamma, och att ha henne inte känna igen sin egna son… Usch.
Så vad tror du? Har vi blivit något mer kreativa? Jag skulle vilja tro det i alla fall. Men så trött man kan bli bara på några minuters skrivande. Jag kan klart säga att jag är redo för säng. Sådana här övningar är fantastiska och det finns många fler att hitta om du vill bara via en enkel google-sökning. Vilken prompt tyckte du blev bäst? Skriv gärna!
Tills nästa gång,
Din Käraste,
My Tilde
-
Sommar och Sol (gå iväg!)
Hej hej,
Inte så mycket har hänt sedan vi senast pratade. Jag jobbar fortfarande på mitt nya format, men hoppas kunna lägga ut något snart, jag ska bara hitta tiden att faktiskt göra det.
I övrigt så är nog allting samma gamla vanliga. Det som däremot inte varit gamla vanliga har varit vädret denna sommar i Stockholm. Inatt var första natten på länge jag kände att jag kunde sova med täcke och inte bara påslakan. Vilken värme Stockholm! De första dagarna var underbara, ett riktigt paradis, men när den första veckan var avklarad och värmen inte tycktes ha ett slut… Jag blev nästan lite ledsen faktiskt. Jag började sakna Sverige-värmen, den där perfekta 22-23 graders värmen men lite moln på himlen eller lite svaga vindar. Jag är svensk, jag är inte gjord för att svettas, jag vet inte vad det innebär utöver vid träning. Nu verkar det i alla fall som att vi kommer få tillbaka den sommar vi stockholmare känner igen.
Nu är det en månad kvar tills jag påbörjar min andra termin på journalistikprogrammet. Jag har börjat inse att jag inte är lika mycket utan mina studier. Jag behöver rutin, jag behöver en nästintill tvingad rutin som inte bara får ut mig utan som också matar min hungriga hjärna. Jag älskar att plugga. Jag älskar att lära mig nya saker. Att ha uppgifter att skriva, och flashcards att plugga på. Redan nu har jag gjort som personliga bakgrundsbilder för min dator där jag kommer kunna ha mitt schema och snabba länkar till sidor och böcker jag behöver. Det kan låta nördigt men jag drivs verkligen av sådant. Jag glömmer dock bort att andra inte är lika motiverade av skolan som jag är. När jag försökte vara lite rolig med ett par vänner kring kurslitteraturen inför nästa termin bemöttes jag av starka protester att inte prata om något som har med studierna och göra. Initialt kände jag mig avvisad då jag bara försökt vara rolig och samtidigt förbereda inför nästa termin men så slog det mig att det har ingenting med mig att göra, utan verkligen bara av att de inte ville höra om skola när de inte behöver plugga. Vem vet, jag kanske fortsätter plugga för evigt. Kanske ska jag bli forskare, eller lärare, då kan jag plugga resten av livet.
Nästa vecka ska jag och min bror på bio…. I NIO TIMMAR. Ja, ni läste rätt. Filmstaden gör en visning av samtliga tre Batman filmerna från the Dark Knight trilogin. Jag är så taggad men vet också att jag kommer vara så trött efteråt, även om det bara innebär att sitta ner i nio timmar. Fast det är just det som gör det så svårt. Jag har svårt nog att sitta still och hålla fokus under en två timmars föreläsning, än mindre nio timmars värt av film. Jag får se till att ta med mig underhållning, typ en stressboll eller kanske mitt virkningsprojekt så jag kan sitta med det om det blir riktigt svårt att sitta still. Vi kommer vara på en stor salong så ni behöver inte oroa er att jag kommer störa någon.
Tills nästa gång,
Din Käraste,My Tilde
-
Nya Perspektiv
Hej hej,
Förra gången hävdade jag att jag skulle försöka skapa ett kort inlägg och därefter skrev jag ett inlägg som var precis lika långt som alla mina andra inlägg. Vi får väll se om jag faktiskt lyckas med ett kortare inlägg denna gång. Jag kan inte lova något.
Alex är tillbaka i Sverige och jag kunde inte vara lyckligare! När jag inte har jobbat eller varit hemma och vilat så har vi varit ute och utforskat. Idag och igår har spenderats med lite utforskningspromenader, ett nytt ord jag hoppas du gillar. Här är några av de fina bilderna vi fick från vår resa genom huvudstaden:
Jag kom på en ny idé idag. Det är väll kanske en gång i månaden jag får någon form av idé om vad jag ska börja göra. En ny hobby jag ska plocka på mig, en ny förmåga jag ska lära mig eller ett mål jag ska nå. 99 gånger av 100 så misslyckas jag eller snarare ger upp, så det kommer bli väldigt spännande att se om jag kommer lyckas denna gång. Min tanke är att jobba vidare på min journalistik, men denna gång i videoformat. Jag har några idéer på arbeten jag vill påbörja, så tänkte jag att man kan skapa som en egen sida på denna blogg där man kan ta del av det.
Research arbetet påbörjas, återkommer när mer information om det nya projektet finns.
Tills nästa gång,
Din Käraste,My Tilde
-
Romantisk komedi & Bastubad
Hej hej,
Nu tänker jag att jag försöker mig på det här med att skriva kortare inlägg. Mer av det format en blogg faktiskt bör ha. Bör och bör, det finns väll egentligen inget rätt och fel när det kommer till bloggar, men men.
Dagen gick precis som jag hade hoppat. Jag började dagen med en mycket lätt styrketräningspass, och då menar jag mycket lätt. Återigen, all rörelse är god rörelse. Därefter var det iväg till simbassängen för ett dopp. Jag ÄLSKAR att simma, det finns verkligen inget bättre än känslan av att simma följt av en uppfriskande dusch och sen in i en värmande bastu. Däremot finns det en sak jag avskyr med att simma i simbassäng… Människor. Jag är obekväm nog kring människor, ännu mer när jag bara befinner mig i badkläder. Det blir också trångt i motionsbanan. Man måste simma om, öka fart, sänka fart när man fastnar bakom en långsam simmare som övertas av en annan långsam simmare.
Det här är inte jag som säger att man inte får simma lugnt och stilla i motionsbanan, jag förstår att alla har olika hastigheter och förutsättningar när det kommer till simning. Däremot har jag som personlig preferens att det befinner sig max 3 personer i motionsbanan för att jag ska vara riktigt bekväm. Sen är det bara en allmän känsla av otrygghet när jag befinner mig ensam på en plats med många människor. Just därför kände jag att jag skulle utmana mig med att faktiskt bege mig själv. Det resulterade i 40 minuters simning (vilket är en enorm förbättring för mig psykiskt) följt av 15 minuters bastu.
Bastu måste väll ändå vara det absolut bästa med att gå och simma. Man kan bara sitta/ligga och njuta av nuet. Ingen musik, inga telefoner, bara varm fuktig luft och träplankorna under en. Inte bara det, det finns ju genuina medicinska fördelar med det, men det tänker jag inte gå in på för jag är ingen läkare. Jag upplever däremot varje gång jag har bastat att jag mår bättre både fysiskt och psykiskt? Har du en jobbig dag? Testa lite simning följt av bastu, det kan göra under!
Jag fick även mitt häng tillsammans med min bror. Lite pizza följt av ett par timmars sällskapsspel. Det var precis det jag behövde! Vi har haft det så mysigt, och mitt liv borde har förlängts med flera år med tanke på hur mycket vi har skrattat.
Nu ska jag försöka susa. Att sova ensam hemma är aldrig en favorit och ger möjlighet för alla möjliga små demoner och katastroftankar att smyga sig in, men jag försöker resonera med mig själv, påminna mig själv vad som är sant och falskt. Nu blir det en romantisk komedi för att avsluta dagen på en god ton, så hoppas vi på att imorgon kan bli en minst lika bra dag.
Till nästa gång,
Din käraste,My Tilde
-
Nu är det sommar!
Hej hej,
Känns som att det blir allt längre mellan dessa inlägg. Jag tror att det är för att jag tänker att de här inläggen behöver vara större och mer påverkande än de egentligen behöver vara.
Min praktik gick bra i slutändan. Jag klarade mig till slutet och lämnade med en känsla av styrka och självsäkerhet. Det var väldigt roligt att jobba hos Nynäshamns Posten, men jag tror inte att lokaljournalistik är min grej. Detta kanske jag nämnde i mitt förra inlägg, det är som sagt så pass länge sen att jag inte kan komma ihåg vad jag faktiskt skrev om i det.
Sommaren är i alla fall här, terminen är över. Jag har klarat alla mina kurser med minst ett G, är du inte stolt över mig? Jag är främst imponerad över mig själv! Jag var övertygad om att jag skulle ha något kvar som jag skulle behöva kämpa mig vidare på i följande termin. Tack gode så slipper jag nu det och kan istället fokusera på lite ledighet och vila.
Sommar och semester kan betyda väldigt olika saker för olika personer. För vissa innebär det en resa iväg till en annan stad eller annat land. För vissa innebär det att kunna ligga i solen hela dagarna. För andra så kan semestern innebär mörkare effekter som ökad oro i hemmet eller ökade känslor av depression, ångest och ensamhet. Det är viktigt att inte glömma dessa människor, snarare att inte glömma varandra. Se till att messa dina vänner och familj, eller skicka en bild från bilsemestern. Bara ett litet mess kan göra en enorm skillnad i en persons liv.
För mig så är sommaren en liten blandning av allt. Å ena sidan så är det väldigt skönt att inte behöva tänka på plugget eller prestationer. Å andra sidan så är jag nog en av de som påverkas av ensamheten på sommaren. När inte Alex är här så har jag svårt att veta hur jag ska spendera dagarna. De flesta i familjen är oftast iväg på resor, och de som inte är det jobbar oftast. Det är ju inte på något sett deras ansvar att jag ska ha något att göra, men jag får en väldigt bra insikt att jag troligtvis kommer vara väldigt dålig på att bo ensam.
Jag har dock märkt en god effekt i början på denna sommar. Jag har så mycket mer energi i kroppen. Jag kan rör mig mera, eller snarare jag vill röra mig mer. Jag står mycket mer, jag skakar loss och dansar när jag känner för det och jag har så mycket mer ork. Min dröm är jag en dag bara skulle kunna börja springa och aldrig behöva stanna, lite som Forrest Gump i den där scenen när han springer över hela USA. Jag försöker ta vara på min energi och göra någon form av rörelse varje dag, oavsett om det är intensiv träning eller en kvarts promenad. All rörelse är bra rörelse.
Idag har dagen spenderats med att tvätta och sedan lite allt möjligt, några minuters hopp med hopprep, någon timmes spelande på mitt Switch, någon timmes släktforskning, en kort stunds promenad, lite gott och blandat helt enkelt.
Imorgon ser jag enormt fram emot! Jag hade tänkt börja dagen med lite simning, följt av välförtjänt bastustund och sen ska jag umgås med min storebror. Att umgås med mina syskon är något av det bästa jag vet, då känner man sig aldrig ensam!
Tills nästa gång,
Din Käraste,My Tilde
-
Praktiken fortsätter – Kämpar in i det sista
Hej hej,
Ja, jag tror egentligen att jag har fått det mesta sagt bara genom min rubrik. Gud vilken vecka! Först och främst vill jag bara säga att det har varit så roligt att vara på en lokal redaktion och få se deras arbete. Det är så häftigt att se hur de jobbar, hur nära redaktionen verkligen blir samhället och så. Jag är däremot helt slut i huvudet. Jag visste att denna vecka skulle bli tuff, just eftersom att jag skulle jobba hela helgen också, men jag känner verkligen att hjärnan är MOS.
Lokaljournalistik är verkligen något som fascinerar mig, och jag tycker att det är väldigt spännande just hur journalisten både ska vara ett granskande öga, och samtidigt var en del av det. Däremot tror jag inte att detta är den typ av journalistik jag kommer vilja jobba med senare. Jag har faktiskt ingen aning om vad för typ av journalistik jag vill jobba med. Jag funderade först på rättsjournalistik och tänkte, wow det är ju jätte spännande. Då kan jag sitta med på rättegångar, och utforska brott osv. Och så insåg jag hur många hot och fara som rättsjournalister utsätts för bara genom att bevaka den typ av journalistik som de gör. Många har skyddad identitet just för att de får så mycket hot… Sen tänkte jag att man skulle kunna bli utrikeskorrespondent, men då måste jag flytta till ett helt nytt land, och oftast måste man besöka krigszoner, vilket jag inte tror att jag skulle våga. Jag ser enormt upp till journalister som gör just det. Tar sig till platser ingen annan vågar, så att människor kan få en inblick i hur det området ser ut eller fungerar. Det är helt sjukt, och jag har en enorm mängd respekt för dem, för jag hade aldrig vågat…. Inte idag i alla fall.
Nej, jag har ingen aning om vad jag kommer vilja hålla på med för typ av journalistik, men kanske är det helt rätt. Jag kanske håller på med 5 olika typer av journalistik, eller så kanske jag lyckas hitta den där enda typen för mig. Jag hoppas det i alla fall. Kanske politik och samhällsbevakning? Lite varierat men inte nödvändigtvis jätte deprimerande.
På tal om deprimerande samhällsbevakning, så gissar jag på att du inte har missat alla de senaste uttalandena från den käraste presidenten Donald Strumpa. Det heter han såklart inte, men vem vet, han kanske skulle använda min blogg som propaganda om jag använde hans faktiska namn. I början av året, när han precis blivit tillsatt så var jag nog faktiskt mest rädd. Jag var rädd över vad han skulle göra, vilken makt han nu hade. Sen började jag bli trött, jag såg hans namn och hans fåniga idéer i tidningen varje dag. Därefter blev jag arg och frustrerad. Hur kunde folket rösta igenom honom? Och hur vågade de nu vara förvånade över allt kaos han orsakar när vi varnade dem gång på gång? Där jag är nu, är att jag kan inte rå för och skratta. Det är så absurt att vi har en gammal gubbe som sitter hela världen på andra sidan jorden, som kan med bara några få ord få hela ekonomier att krasa. ”Tullar i EU”, börsen faller, ”Putin är galen”, börsen stiger, ”Nu är vi bästisar igen”, börsen faller. Den sista har ju inte fallit, och jag vet faktiskt inte heller om börsen steg när han sa att Putin är galen, men hur som så känns det som att mannen har mer makt än vad han tillgavs när han började ”regera”.
Inte nog med att han visar fel bilder på mord för att smutskasta en annan president, inte nog med att han låtsas som att det är HAN som förutspått att Ryssland faktiskt ville ha hela Ukraina när vi andra har sagt det i TRE år. Det är det faktum att hans namn dyker upp i varenda artikel jag öppnar. Det kan vara om något absurt som en konsert i Hamburg, ändå har Strumpan av någon anledning någon form av åsikt på det. Fokusera på ditt egna land istället, snälla, för allas skull. Lös dina egna problem, sen kan du försöka lägga dig i våra.
Usch, förlåt, jag behövde verkligen bara få ur mig det där. Det ligger bara och gnager i huvudet på mig, och jag börjar bli trött igen men denna gång på att han ska få ta så mycket av min energi.
Nu har jag bara 2 praktikdagar kvar, och sedan är det helg och ett väldigt kort sommarlov innan sommarjobbet drar igång!
Tills nästa gång,
Din käraste,My Tilde
-
Redaktionsarbetet börjar!
Hej hej,
Min hjärna är komplett mos idag. Nu börjar jag verkligen känna att terminen råder mot sitt slut och jag ser fram emot att kunna spendera mina dagar utan prestationsångest och nya uppgifter som hänger på mina axlar varje vecka. Men ännu är inte kursen över. Jag är nu på den delkurs som jag såg absolut mest fram emot men som jag också var mest nervös över: Kortpraktiken.
Jag är alltså två veckor på en lokal nyhetsredaktion i Nynäshamn, och får vara del av deras redaktionella arbete. Jag har än så länge skrivit två artiklar och en notis. Det har varit väldigt roligt men också väldigt dränerande. Inte är det varje dag man får vara på en lokaltidning, så tror du inte då att jag går in med 120% för att visa hur bra och förberedd jag är och nu kan jag inte hålla mitt egna tempo. Det är väll alltid roligt att kunna leverera en artikel per dag, och när jag kommer ut i arbetslivet förväntas såklart mycket mer än det från mig. Samtidigt så är det slutet av terminen, vi har tagit in så mycket ny information och förväntas göra uppgifter parallellt med denna praktik. Det hade varit bra om jag hade kunnat tagga ner lite och kanske jobba på en artikel i 2 dagar i alla fall så att jag kan ha en dag som är hektisk, och sen en dag där jag bara kan fokusera på att skriva. Mitt sociala batteri känner jag blir mindre och mindre för varje dag men jag kämpar, och gör mitt bästa. Dessutom jobbar jag i helgen så jag gör mitt bästa att orka med, idag är dag 4 av mina 12-dagar-på-rak-pass.
Förutom att klaga på min energibrist och orealistiska tankar på vad jag ska klara av så har min praktik varit enormt rolig och väldigt givande. Jag har nog aldrig skrivit så mycket som jag gör nu, och jag får verkligen göra research. Det är ju verkligen det jag tycker är som roligast. Som nämnt så har jag skrivit två artiklar och en notis, en handlade om babycaféer, en om invasiva arter och en om backluckeloppis. Som ni hör så har jag fått testat vattnet lite med allt möjligt. Jag måste också säga att arbetet på en lokal redaktion är precis som vår utbildning har förberett oss på: Man måste oftast anteckna intervjuer med papper och penna, man är den som både fotar med systemkamera och den som intervjuar, man skriver ihop allt väldigt snabbt och de får inte vara allt för långa. Så tuff som den här terminen ändå har varit så har den ju verkligen redan förberett mig väl på vad det är som förväntas av mig när jag kommer ut och ska börja jobba på riktigt. Jag är faktiskt väldigt nyfiken på vad vi ska göra de kommande 2 åren av utbildningen. Det finns väll inget mer jag kan lära mig? Jag är klar journalist! Nej då, så naiv är jag inte. Jag är klart medveten att det arbete jag gör nu är bebissteg jämfört med när jag faktiskt kommer ut och börjar jobba på riktigt. På helhet så är jag väldigt nöjd med praktiken, trots att min hjärna nu har svårt att hänga med. Det kan ju också vara vädret, vad hände egentligen med den där sommaren vi skulle få?
I övrigt så rullar livet på egentligen som vanligt. Livet är väll lite mycket just nu men det är nog bara för att det blir många timmars arbete just nu och ganska få timmar som jag kan sitta och bara vara för mig själv. Jag drivs verkligen av de timmarna. Där jag kan sitta med mig själv och reflektera över allt gott och ont som finns i mitt liv just nu.
Nu håller vi tummarna att jag överlever resten av praktiken utan att drukna i min självgjorda perfektionism.
Tills nästa gång.
Din käraste,
My Tilde
-
Helgresa till Jönköping
Hej hej,
Jag skriver just nu från vårt (mitt och min killes) hotell i Jönköping. Idag är dag 3 och den sista dagen på vår lilla get-away.
Vi började resan i fredags där vi gav oss iväg med bilen hit. Jag hade planerat resan mycket väl och vi skulle vara framme ganska precis 12:30, detta så att jag skulle kunna delta på ett seminarium via Zoom som var tänkt att börja vid 13. Såklart så får jag dock ett mail sent på eftermiddagen dagen innan vi ska åka att min seminarielärare behövt tänka om och att vi därmed behöver påbörja lektionen vid 10 istället. Det var en suck, men vad ska man göra? Hon behövde flytta lektionen, så då var det bara att anpassa. Vi började åka som tidigare planerat runt 8:30, men fick göra ett stopp i Nyköping där jag hade möjlighet att sätta mig på ett café för att delta digitalt. Under tiden fick min kille chansen att utforska en svensk stad han aldrig varit i förut.
Hans omdöme om staden: ”Absolutely beautiful, classical and charming.”. Ni har verkligen imponerat honom Nyköping, över bara en timmes promenad.
Vi kom fram till hotellet i fredags där vi möttes av det mest gammaldags och tajta parkeringsgarage jag varit med om. Är det något jag fått öva på här i Jönköping så är det att köra bil. Utöver parkeringsgaraget, så kan jag summera min körning i Jönköping som följande: rondeller, enkelriktade vägar som dyker upp lite hur som helst, och filuppdelningar som gör mig galen. Vi körde på en tvåfilig väg där höger och vänster körfält sedan separerades av en barriär emellan, bara för att sedan gå ihop igen 200 meter senare, ingen svängfil, inga trafikljus, inget reversibelt körfält. Jag såg verkligen ingen uppenbar anledning till uppdelningen av filerna, och så tycks det vara på flera ställen i Nyköping. Jag har till min bästa förmåga försökt följa GPS:en, men jäklar vad jag har fått träna på att läsa skyltar, särskilt påbudsmärken för att förstå var på vägen jag bör köra.
Om man bortser från krångligt körande så har vår resa varit helt underbar. Den har inte varit knökfull av aktiviteter varje minut, utan vi har lite gjort vad vi känner för men ändå utforskat måttligt. Gårdagen bestod av ett besök till Brahehus för att se ruinerna, där jag märkte att man även kunde ta rätt så gulliga bilder:
Ignorera att färgtemperaturen i bilderna är så olika, jag har inte haft någon tid att redigera dem…
Efter besöket till ruinerna begav vi oss till Gränna, polkagrisstaden. Såklart köpte vi varsin polkagris och njöt även av Gränna glass där smakerna inte gjorde oss besvikna: Fläder & citron, kardemumma, äpple & kanel, lingon och såklart polkagris. Sådana smaker har jag inte sett synen av i Stockholm, men jag kanske har letat på fel ställe.
Vi begav oss sedan till Gränna museet där man kunde få lära sig allt som finns att veta om Andréexpeditionen. Jag vet inte om ni vet något om det sedan innan. Jag kände till det från historielektionerna, och förstod att det var någon eller några som dog, men jag visste verkligen i historian i sin helhet. Om du inte redan läst på om det eller sett någon dokumentär kring det så kan jag verkligen rekommendera det. En väldigt sorglig historia om tre män som dog alldeles för unga som bara ville bevisa för världen att de kunde uppnå något. Jag blev själv väldigt berörd bara av introduktionsfilmen som visades i första rummet på muséet.
Idag bestod dagen av ett besök till Dumme Mosse, ett naturreservat annorlunda från alla andra naturreservat jag besökt. I början tyckte jag bara att det var en vacker skog, olik annan natur man gått i, men sedan kom vi till denna platta myr som såg ut att sträcka sig så långt ögat kunde se… Ett tag kändes det som att vi var på en stig som aldrig tog slut, och att träden aldrig närmade sig hur länge vi än hade gått. Det var en häftigt men samtidigt lätt obehaglig känsla.
Jag har aldrig laddat upp videoklipp på detta sätt så jag hoppas att det fungerade väl, annars får ni höra av er till mig så får jag hitta något annat sätt att förmedla vår utflykt 🙂
Resten av dagen bestod av en lättsam promenad genom stan, så väl som till vår närliggande kyrka. Wow, så vacker den var! Jag har alltid beundrat skönheten som är kyrkor.
Nu ligger vi uppe på vårt rum, proppmätta från vår middag, och tänkte försöka hitta någon mysig film att titta på. Har du något förslag så skriv gärna! Ju fler alternativ, desto bättre. Imorgon blir det åka av hemåt igen. Tack för denna helg Jönköping, den har varit helt underbar!
Tills nästa gång,
Din käraste,
My Tilde
-
Skratt i Massvis
Hej hej,
Jag håller på och övar på att skriva sådana här kortare inlägg. Sådana där som berättar något litet roligt utan att det ska behöva vara en hel novell. Det är nog mitt behov av att prestera som säger att jag måste ha i alla fall femton olika saker jag kan berätta om innan jag skriver ett inlägg men nu testar jag något lite mer spontant. Kanske så som en blogg faktiskt bör fungera på?
Dagen har varit en ganska lugn och typisk fredag. Jag var iväg till butikerna imorse och köpte några produkter ni nog är sjukt avundsjuka på: Två fantasyböcker, en solcellsljusslinga (testa säga det 10 gånger så snabbt du kan) och två vindrutetorkare till bilen. Ni hör ju, riktiga FANTAST-köp. Jag är i alla fall nöjd med samtliga produkter.
Efter min spenderarmorgon så följde sedan en väldigt lugn dag i soffan med lite dramatisk Youtube och eftersökning kring vad mitt nästa moment på universitetet innehåller. Vi ska nu börja med vår radiokurs! Jag är väldigt exalterad. Radio är ju det jag egentligen vill jobba med främst, som det ser ut just nu. Men vem vet, efter denna kurs kanske jag aldrig vill jobba med radio igen….
Kvällen fylldes sedan med skratt och tårar (av glädje) då jag gick och såg den fantastiska Carl Stanley. Wow, wow, WOW! Jag var lite tveksam när värm-upp komikern kom ut. Han var väldigt rolig och levererade mycket bra skämt, men jag tror att vår humor skiljde oss åt lite granna. Men sånt händer ju. Ibland går man och testar, och ibland är det inte helt för en. Han lyckades i alla fall få ut några kraxskratt från mig, men sedan klev stjärnan av showen ut. Självaste Mr Stanley. Jag tror inte att ni förstår hur mycket jag har skrattat. Sådana fantastiska skämt bara den ena efter den andra. Jag kan då och då ändå lyckas slänga ut mig en replik som kan få några skratt i gruppen, men att kunna kliva ut framför en sådan där stor publik och bara gång på gång få de att dö av skratt. Nämen det är en sådan talang. Har ni inte redan gått och sett honom så kan jag verkligen starkt rekommendera det. Här har ni hans shower och hur ni bokar.
Vid slutet av showen hade jag skrattat så pass hårt att klockan signalerade att jag hade uppnått mitt träningsmål. Men jag hade verkligen likväl kunnat gjort crunches för jag hade så ont i magen när jag gick ut därifrån, på allra bästa sätt. Just det man behövde i denna tid, och jag funderar på om man faktiskt ska gå igen när han kommer tillbaka i November.
Nu ska jag vila och få lite välförtjänt sömn.
Tills nästa gång,
Din käraste,My Tilde
-
Bokrecension: Suzanne Collins Sunrise on the Reaping
I Sunrise on the Reaping tar Suzanne Collins läsaren tillbaka till Panem i en tankeväckande skildring av de 25:e hungerspelen. Genom Haymitch Abernathys ögon får läsaren en inblick i hur propagandan griper in på liv och död, och vad det gör med dem som försöker överleva.
Boken utspelar sig i de 25:e hungerspelen, den så kallade andra kvartssekelkuvningen. Haymitch Abernathy, en pojke från distrikt 12, väljs ut i strid med reglerna för att slåss till sin död mot 47 andra ungdomar. Med presidenten och spelledarna emot sig måste han använda sin charm och intelligens för att försöka ta sig hem till familjen och sin kärlek, Lenore Dove.
Sunrise on the Reaping är ännu en dystopisk roman i Suzanne Collins Hungerspelsvärld. Boken behandlar aktuella ämnen som propaganda, politisk manipulation och uppoffringar.
Trots att jag sett samtliga filmer är detta min första bok av Collins och den imponerar. Boken lyckas med sitt språk och struktur skapa en engagerande miljö som får mig som läsare att aldrig vilja lägga ner den.
Användningen av propaganda och manipulation inför publik speglar dagens användning inte bara för politisk manipulation utan även underhållning som reality shower. Collins beskriver detta väl då Haymitch väljs ut för spelen och hans flickvän protesterar så kraftigt att hon hotas skjutas, men räddas av en TV-regissör:
”Vänta lite. Drusilla, om det går bra skulle jag vilja ha kvar henne för ett tårdränkt avsked. Publiken fullkomligt avgudar sånt och, som du alltid brukar säga, det är en utmaning att få de att ens lägga märke till Tolvan.” (Sida 37)
Det framgår inte genom Haymitchs tolkning om detta definitivt var ett försök till propaganda, eller en rebellisk handling för att rädda livet på en oskyldig flicka. Detta är ett upprepande tema som läsaren måste brottas med. Eftersom boken berättas ur Haymitchs perspektiv, får man aldrig en sanningsenlig blick i vad som är manipulationer och vad som är lycka och tur. Denna teknik är endast till läsarens fördel, då det skapar en tydligare anknytning till läsaren och Haymitch. Man får känna hans rädsla och paranoia på en personlig nivå.
Miljöbeskrivningarna är ännu en av styrkorna i boken, där man återigen via Haymitch får en tydlig bild av var man befinner sig och hur miljön påverkar en.
”En jämn grön äng som sträcker sig kilometervis åt alla håll, färggranna fåglar upp i luften i samma färger som tuvorna med pigga blommor på marken och blommorna matchar i sin tur spelarnas kläder. En himmel så blå att man får ont i ögonen, moln så fluffiga att man vill studsa på dem. Och doften! Som om de hällt luften från den finaste vårdagen på flaska och korkat upp den bara för oss.” (Sida 236)
Även om miljöbeskrivningarna är tydliga och levande, brister boken i personbeskrivningar. Då boken utspelar sig från Haymitchs perspektiv, får man se karaktärerna från hans perspektiv, men det saknas beskrivningar kring utseende och deras bakgrunder på djupet. Detta gör att man saknar en personlig koppling till flera av karaktärerna. En karaktär som däremot får ett starkt och konsekvent porträtt är president Snow. Man får en återkommande inblick i hur korrupt han och hans politik egentligen är. I samtliga av Collins hungerspelsböcker lär man känna Snow som en diktator som inte har några gränser när det kommer till att tygla sin befolkning. I denna bok får man dock en ännu tydligare, mörkare och mer oroande bild. Detta kan man se i den sista dagen av de 25:e hungerspelen när Haymitch, besegrad, säger:
”Jag är helt och hållet i Snows våld och han kan manipulera mig hur han vill, en nickedocka, en spelbricka, en leksak. Det är hans budskap jag förmedlar, hans propaganda, jag sitter i hans fälla och måste göra precis som han befaller i hungerspelen, den bästa propagandan regimen har.” (Sida 358)
Trots att boken via sin användning av fantasyfigurer som ”muttar” och ”härmskrikor” behåller en känsla av science fiction så lyckas boken närma sig en realistisk ton som mer påminner om vår verklighet än om klassisk science fiction. Karaktärerna och världen de lever i känns som en endast dramatiserad version av dagens samhälle och dit världen är påväg.
Sunrise on the Reaping är en välskriven bok om ett fiktivt problem som i den värsta av världar skulle kunna bli en verklighet. Genom sina miljöbeskrivningar och sitt perspektiv utifrån Haymitch får läsaren en inblick i känslorna av undersåtarna i distrikten och varför de så hjälplöst står och tittar på medan Kapitolium dödar deras barn. Hungerspelsserien är och fortsätter att vara en växande serie där potentialet för många fler böcker finns för att utveckla historien ytterligare.
Boken riktar sig främst till barn och ungdomar men kan likväl läsas och uppskattas av vuxna.
Betyg:
Sunrise of the Reaping får en solklar 5 av 5 stjärnor
Faktaruta:
Titel: Sunrise on the Reaping Författare: Suzanne Collins Förlag: Bonnier Carlsen Utgivningsår: 2025 Genre: Science Fiction Antal sidor: 427 Originalspråk / Översättning: Engelska / Lena Jonsson & Maggie Andersson
