-
Vad är det som händer? Sverige. Världen. Skärp er!
Hej hej,
Jag är ledsen att jag varit borta så pass länge. Jag har helt ärligt känt mig rätt så uppgiven ett tag. Världen har blivit allt mörkare och det har inte verkat som att vi är tillräckligt många som vill tända ljuset igen. Jag har länge upplevt en känsla av att det snart inte längre kommer att finnas en demokratisk värld för mig att ta del av och känt mig så pass inträngd i ett hörn att jag inte vetat hur jag ska resa mig igen.
Idag känns det dock som om jag väckts till liv igen. Efter en mycket mysig förmiddag med mina två syskonbarn så kändes det som om allt var möjligt. Att se deras glädje, ovetande om hur världen utanför deras hem och förskola är och deras närvaro här och nu. Det fick alla mina syskon att flyga iväg, även om bara för en stund. Mina syskonbarn är framtiden. De har en värld som väntar dem, och det är jag och min generation som ska hjälpa dem att bygga den.
Jag är så trött på gamla gubbar som tycker att de har rätt att bestämma hur världen ska se ut. Sverige har haft EN kvinnlig statsminister. Hon hette Magdalena Andersson och fick sitta som statsminister i runt sju timmar innan hon kände sig tvingad att avgå. Snälla Sverige… Hur sjukt är inte det? Hon fick ju sedan rollen igen som statsminister och fick då sitta i nästan ett år innan hon återigen fick avgå, denna gång pga. vinst av högerblocket i riksdagsvalet.
Gamla gubbar eller medelåldersmän som kör som kompletta idioter i trafiken. Slänger sig i slalom i rusningstrafik för att kunna komma fram hela 49 sekunder tidigare. De skär av en i rondellen för att det stora tomma utrymmet bakom dig kom inte snabbt nog. Jag vågar inte längre tuta i trafiken, även om det sker en genuint trafikfarlig situation för att jag inte litar på en vuxen man inte kommer att stanna sin bil, gå upp till min ruta och hota mig.
Och som grädde på moset kom idag… ”Från och med nästa sommar kommer barn från 13 år att kunna sättas i fängelse”. Man menar alltså att för att skydda andra så måste 13-ÅRINGAR kunna låsas in. Då har jag en fråga. När sänker vi åldern för när man får börja dricka? På att man får gifta sig? När när man får ta körkort? Om regeringen nu anser att en 13-åring är mogen nog att kunna förstå sina handlingar så pass att de kan avtjäna fängelsestraff för det, då vill jag gärna se 13-åringar bakom ratten, jag vill se dem på krogen och jag vill se dem gifta sig med sin största kärlek. När jag var 13 år så var en av mina största rädslor att ett kvinnligt spöke skulle komma och döda mig i sömnen för att jag inte skickade vidare meddelandet hon skickat till minst fem av mina vänner på chattappen Kik.
”Är man mogen nog att ta ett annat liv så är man mogen nog att avtjäna sitt straff för det”. Detta var en av de många kommentarerna under Aftonbladets artikelförhandsvisning på Facebook. Detta är att anta att 13-åringar förstår vad det innebär att ta ett annat liv. Den diskussion som skett kring detta ämne har handlat just om konsekvenstänk och mognad. 13-åringar har inte samma utveckling på sin hjärna som vi har. Vi tänker: ”Om jag skjuter denna pistol så kommer jag döda den människan. De kommer då inte finnas längre. Jag riskerar att sitta inlåst i åratal om jag gör detta och missa enorma delar av mina nära och käras liv och förlorar min egen frihet.”. En 13-åring tänker kring samma situation: ”Om jag skjuter denna pistol så skulle jag få pengar till ett nytt PS5.”. I ingen värld funderar man på vad det kan ha för påverkan på ens liv tjugo år framåt, för den världen finns inte än. Om man tror att 13-åringar tänker som i första scenariot, då kan vi lika väl gem de möjlighet att ta körkort och supa på en bar med oss, för du antar att de är på samma mognadsnivå som vi.
Fängelse gör ingenting för barn. Ett barns hjärna är något av det mest ömtåliga och formbara som finns. En mening du säger en gång till dem när de är tre kan sitta kvar och komma tillbaka när de är tio för att den haft en sådan påverkan. Att skicka barn till fängelse visar att vi inte bryr oss, vi orkar inte bry oss, du är inlåst, du är bortglömd, du betyder ingenting för samhället, så varför ska samhället betyda något för dig? Om du tycker att 13-åringar ska kunna sitta i fängelse, då vill jag att du nästa gång ditt barn slår dig, eller svär eller kastar saker, sätter barnet inne på sitt rum, låser dörren och endast kommer in tre gånger om dagen för att lämna deras mat i x antal veckor tills de ”tjänat sitt straff”. 12-årige Peter som skrek på mamma för att han inte fick nuggets till middag, han sitter nu inlåst på sitt rum. Hans mamma pratar inte med honom, inte ens när maten skjuts in under dörren.. Kanske får han gå ut på gräsmattan i någon timme per dag, men sedan är det tillbaka in på sitt rum, inlåst. Inga sociala kontakter. Jo, kanske faktiskt. Hans granne, 17-årige Lasse, hittade man medan han snortade kokain på familjetoaletten, så han är också inlåst på sitt rum och planerar just nu sin nästa stora affär. Han kan Peter få umgås med. Inga förmågor. Inget tryggt och säkert nätverk. Bara konsekvenser och straff. Nähä, det är för omänskligt, tycker du? Då ska inte 13-åringar kunna sitta i fängelse tillsammans med fullvuxna mördare, rånare, droghandlare.
Snabba förändringar och kortvariga lösningar, det tycks vara drivkraften bakom majoriteten av politikerna i världen i dag. Vi är så förstörda av teknologi och utvecklingen av onlinevärlden. Allt kommer till oss snabbt och direkt. Förut fick man vänta i alla fall 3-4 dagar innan ens brev kom fram till mormor. Idag skickar du ett SMS som på några millisekunder når henne. Viktnedgång krävde förut en lång dedikation och förändring i både livsstil och kost, idag tar du ett piller och plötsligt har du gått ner 10 kg. Ska du skriva en lång uppsats men hinner inte? Be Chat GPT göra det så är du klar för inlämning på lite över 20 sekunder. Vi är giriga och vi är otåliga. Vi tror att vi endast har rättigheter, och att det är alla andra som har skyldigheter. Inte vi. Våra barn skjuter andra barn. Vad är lösningen? Kasta in dem i en bur så kan de ju inte skjuta varandra längre. Siffrorna för skjutningar sjunker, men vad är det för siffra som ökar där? Brotten ökar ännu mer om 10 år?? Hur kan detta vara möjligt? Vi kastar ju bort alla. Ja, det där är de 13-åringar som ni kastade in som nu är 23 och kommer ut till sitt vuxna liv utan någon som helst kunskap, utbildning eller erfarenhet om vad som förväntas av dem som vuxna så de begår ännu fler brott för att det är det enda sättet de vet man kan tjäna pengar på.
Livet är inte enkelt. Livet är inte något du kan klara av genom att poppa Ozempic en gång om dagen, skriva alla dina uppgifter med Chat GPT och leva på en diet av ”jag är den enda som betyder något i denna värld”. Våra barn behöver att vi är vuxna. Vi är de som är mogna nog att fatta att saker tar tid. Barn behöver tålamod och kärlek. Absolut att barn behöver disciplin och ibland uppläxning, men detta ska göras på korrekt sätt. Vi ska kunna se till att barnet har ett tryggt nätverk och ett öppet samtal om vad som är korrekt och riktigt. Att vi slår inte på mamma när hon försöker hjälpa, eller att vi äter våra grönsaker innan vi äter dessert. Vi stänger inte in barnet på ett rum och låser dörren, lämnar dem ensam i timmar och låter dem bara umgås med barn som betett sig illa. Det är inte vuxet. Det är barnsligt och oansvarigt. Det öppnar upp för en värld där vårt barn är rädda för oss. Inte vågar prata med oss. Gömmer saker för oss eller till och med ljuger för oss.
Tycker du att en 13-åring ska kunna sitta i fängelse? Varsågod och ligg bakom den 13-åringen på en smal landsväg i 70 km/h. Varsågod och gå och ta en bärs med de. De är ju trots allt lika som oss.
Jag tänker inte gömma mig i ett hörn längre. Jag tänker inte låta mig mobbas av dessa barnsliga politiker. Mina syskonbarn har en värld framför sig, och jag vill inte att det ska vara denna som väntar dem. Politiker, lär er. Samhället, skärp er. Du har rättigheter i denna värld. Du har rätten att vara trevlig mot dina medmänniskor. Du har rätten att ställa dig upp från din plats på bussen när du ser en gammal dam komma med sin krycka. Du har rätten att släppa in någon framför dig från en utfart när du ser att det är mycket köer. Du har rätten att säga ifrån när någon gör fel. Du har rätten att älska ditt barn. Du har rätten att göra denna värld bättre än den var innan.
Världen är mörk. Våra barn föds med ljuset i sig. Det är dags att vi vuxna orkar vara vuxna och ser till att världen inte släcker det.
-
Ny termin – Nya tag
Hej hej,
Vi är tillbaka, äntligen!
Sommaren har gått förvånansvärt fort och jag sitter helt plötsligt återigen i en halvmysig seminariesal på en ändå rätt så bekväm stol med två koppar kaffe i systemet.Jag har nog ändå inte allt för mycket att berätta för dig idag. Denna termin verkar som att det kommer bli rätt så hårt arbete. Vi har många stora projekt, väldigt många grupprojekt och mycket innehåll i varje delkurs.
Jag vet inte hur jag känner kring grupprojekten… Jag har ingenting emot andra människor, men grupprojekt består nästan alltid av en eller flera personer som antingen inte svarar alls eller som lämnar sitt arbete till sista sekund, och jag har ingen ork till att sitta och jaga människor digitalt för att se till att de gör sina studier… Jag har fullt upp med att få gjort min egna. Jag hade hellre gjort allt arbete på min egen hand så att jag vet att det skulle bli gjort, men det är ju inte riktigt ett ensamt yrke jag har valt att bege mig in på.
Även om det känns som att terminen består av väldigt mycket så känns det samtidigt inte som om jag har någonting att plugga på. Det finns få föreläsningar man kan läsa på om, inga tidigare tentamen som släppts, inga instuderingsfrågor publicerade osv. Första delkursen (research) består ju verkligen bara av praktiska moment av att öva på att stalka upp företag, privatpersoner, politiker m.m. Egentligen någonting som min generation redan är experter på tack vare världen av Mr.Koll, Ratsit, Hitta.se, sociala medier osv. Ge mig ett namn så kan jag hitta var de bor, deras mammas flicknamn och deras favoritfärg bara på några minuter.
Vi ska ha vår första tentamen redan nästa vecka där det på schemat står: 09-17 Plugga för tentamen, 17-20 Tentamen. Jag förstår inte vad det är jag ska plugga på. Vi kommer ha full tillgång till databaserna och Google under tentan. Vi kommer ha tillgång till Studiewebben med samtliga våra föreläsningar, där jag även kan gå in på min Drive för att ta fram alla anteckningar från de föreläsningar vi har haft. Jag förstår verkligen inte vad det är tänkt att jag ska plugga på.
”Men hallå, de kanske tycker att ni ska läsa kurslitteraturen ni blivit tillgivna.”
Kurslitteraturen? En bok tog en timme att läsa och har absolut ingenting om hur man gör research. En PDF på nästan 200 sidor handlar om informationskrig, alltså desinformation och misinformation. Jag vet inte hur mycket man kan beskriva om hur främmande makter försöker lura människor genom felaktig information… Och det är säkert jätte spännande för folk som är intresserade av sånt… Men för mig så räcker det med en sida som kan summeras:
Propaganda har funnits länge. Propaganda används fortfarande idag. All information du får är inte sant. Främmande makter gör detta för att skapa obalans och rädsla. Akta dig för främmande makter.
Det räcker gott och väl för mig.Nämen denna termin kommer nog bli toppen ska ni nog se! Jag hoppas bara på att tempot i samband med intressenivån ökar, för av det som vi fått lära oss än så länge så är jag inte himla imponerad.
Det är väldigt skönt att veta att jag genom terminen i alla fall har ditt sällskap på min färd.
Tills nästa gång,
Din käraste
My Tilde
-
Skrivprompts
Hej hej,
Idag fick jag lite känn för att öva på mitt skrivande, och har hittat lite skrivövningar man ska göra inom kort tid bara för att få kreativiteten att flöda. Jag tänkte då också att jag ville att ni skulle få vara med när jag gör dessa övningar. Kan inte det bli roligt? Kanske får just du den inspiration du behöver i något form av skrivande. Okej mina enda regler är som följande:
1. Jag har tre minuter på mig för varje prompt oavsett om jag hinner klart eller inte.
2. Mitt mål är inte att det ska vara Oscars-vinnande skrivande utan jag ska ha roligt och låta kreativiteten flöda.Den första prompter är: Föreställ dig hur det skulle vara att vara en popstjärna. 3, 2, 1, KÖR:
Svettet rinner ner för pannan där jag sitter bak i limousinen. Utanför hör jag skriket av de människor som betalat för att se mig uppträda i veckan. Blixtrarna från paparazzis bländar mig och hjärtat dunkar hårt mot den fyra tusen kronors tröja jag blivit given av ett företag för att sponsra. Detta var en gång min dröm, kanske är det än, men någonstans kan jag inte rå för att hata det mitt liv blivit. Att ta sig till bilen har blivit ett träningspass, att träffa min familj har blivit i behov av säkerhetsvakter och stängda gardiner. Men jag antar att det är så det är att vara en popstjärna.
TID! Hur tyckte du jag gjorde för mig? Det kändes ändå helt okej. Man blir såklart stressad när man ser klockan ticka, men jag kände också att det fick bli vad det blir. Jag tycker ändå det blev rätt så bra… Okej, du är med på hur det går till? Om du vill så får du gärna hänga på, skriv baserat på samma prompt, ge dig själv tre minuter så kan du ju jämföra våra historier. Inte utifrån vems blev bättre, utan snarare bara för inspiration, och se vad olika människors hjärnor kan göra med samma mening. Är du redo för nästa?
Andra prompten är: Fokusera din historia på en författare som fastnat i sin historia. Oj! Denna kan bli intressant, vi kör! 3, 2, 1, KÖR:
Fingrarna som flöt över tangenterna. Sakta börjar hon knappa in några ord i dokumenten innan hon hårt trycker tillbaka och pappret återvänder till sin vita yta. Hon slänger frustrerat händerna upp till håret. Klockan har nog aldrig tickat så högt som den gör nu. Har kylen alltid låtit så där? Hennes ögon flyger runt om rummet i hopp om inspiration. Hennes fot börjar slå mot marken i superfart för att lugna ångesten som ökar i bröstkorgen. Som på beställning flyger en av händerna ner mot datorn och klickar naglarna mot metallen i takt till foten.
TID! Denna gång hann jag faktiskt inte klart, men fick du känslan jag hoppades förmedla? Den där frustrationen, irritationen och hopplösheten man upplever när man verkligen inte vet vad man ska skriva härnäst, eller rentav var man ska börja?! Hur gick det för dig? Är du redo för en sista? Jag tänker att vi lyxar till för oss själva. Vi ger oss fem minuter denna gång.
Den sista prompten är: Skriv en historia som inkluderar repliken ”Känner jag dig?”. Finns väldigt mycket man kan göra här, vi testar. 3, 2, 1, KÖR!
”Du skickade en sådan fin kofta på posten till julen, mamma,” sa han medans han plockade upp några godispapper som hade lyckats hamna på golvet bredvid hennes säng.
”Inger frågade om du inte hade kunnat sticka en sådan kofta åt henne, fast en liten mindre så klart,” han skrattade och satte sig på kanten av bädden.
Hans mamma tittade envist ner på hennes pågående projekt av en bebisfilt till lilla Hanna som just kommit till världen. Benjamin tittade runt omkring det sovrum hon hade flyttats till. Det rum hon hade innan var klart större, men skötarna hävdade att rum av sådan storlek gavs till de som betedde sig som bäst. Ingen betedde sig bättre än hans mamma.
”Hörru,” sa han och mjukt la sin hand över hennes, ”Visst har du varit snäll mot de som tagit hand om dig här? Har de varit snälla mot dig mamma?”
Hon stannade upp abrupt med sitt stickande, och titta upp med ett misstänkt öga:
”Känner jag dig?”TID. Jag måste medge, jag tog faktiskt 30 sekunder extra för att hinna få in mitt slut, men visst blev det en okej twist? Jag tror inte att det är min bästa av mina tre försök, men jag känner ändå smärtan han måste ha känt bara genom det här stycket. Jag fick verkligen känslan (trots att det ju var jag som skrev) att det är en man som verkligen älskar sin mamma, och att ha henne inte känna igen sin egna son… Usch.
Så vad tror du? Har vi blivit något mer kreativa? Jag skulle vilja tro det i alla fall. Men så trött man kan bli bara på några minuters skrivande. Jag kan klart säga att jag är redo för säng. Sådana här övningar är fantastiska och det finns många fler att hitta om du vill bara via en enkel google-sökning. Vilken prompt tyckte du blev bäst? Skriv gärna!
Tills nästa gång,
Din Käraste,My Tilde
-
Sommar och Sol (gå iväg!)
Hej hej,
Inte så mycket har hänt sedan vi senast pratade. Jag jobbar fortfarande på mitt nya format, men hoppas kunna lägga ut något snart, jag ska bara hitta tiden att faktiskt göra det.
I övrigt så är nog allting samma gamla vanliga. Det som däremot inte varit gamla vanliga har varit vädret denna sommar i Stockholm. Inatt var första natten på länge jag kände att jag kunde sova med täcke och inte bara påslakan. Vilken värme Stockholm! De första dagarna var underbara, ett riktigt paradis, men när den första veckan var avklarad och värmen inte tycktes ha ett slut… Jag blev nästan lite ledsen faktiskt. Jag började sakna Sverige-värmen, den där perfekta 22-23 graders värmen men lite moln på himlen eller lite svaga vindar. Jag är svensk, jag är inte gjord för att svettas, jag vet inte vad det innebär utöver vid träning. Nu verkar det i alla fall som att vi kommer få tillbaka den sommar vi stockholmare känner igen.
Nu är det en månad kvar tills jag påbörjar min andra termin på journalistikprogrammet. Jag har börjat inse att jag inte är lika mycket utan mina studier. Jag behöver rutin, jag behöver en nästintill tvingad rutin som inte bara får ut mig utan som också matar min hungriga hjärna. Jag älskar att plugga. Jag älskar att lära mig nya saker. Att ha uppgifter att skriva, och flashcards att plugga på. Redan nu har jag gjort som personliga bakgrundsbilder för min dator där jag kommer kunna ha mitt schema och snabba länkar till sidor och böcker jag behöver. Det kan låta nördigt men jag drivs verkligen av sådant. Jag glömmer dock bort att andra inte är lika motiverade av skolan som jag är. När jag försökte vara lite rolig med ett par vänner kring kurslitteraturen inför nästa termin bemöttes jag av starka protester att inte prata om något som har med studierna och göra. Initialt kände jag mig avvisad då jag bara försökt vara rolig och samtidigt förbereda inför nästa termin men så slog det mig att det har ingenting med mig att göra, utan verkligen bara av att de inte ville höra om skola när de inte behöver plugga. Vem vet, jag kanske fortsätter plugga för evigt. Kanske ska jag bli forskare, eller lärare, då kan jag plugga resten av livet.
Nästa vecka ska jag och min bror på bio…. I NIO TIMMAR. Ja, ni läste rätt. Filmstaden gör en visning av samtliga tre Batman filmerna från the Dark Knight trilogin. Jag är så taggad men vet också att jag kommer vara så trött efteråt, även om det bara innebär att sitta ner i nio timmar. Fast det är just det som gör det så svårt. Jag har svårt nog att sitta still och hålla fokus under en två timmars föreläsning, än mindre nio timmars värt av film. Jag får se till att ta med mig underhållning, typ en stressboll eller kanske mitt virkningsprojekt så jag kan sitta med det om det blir riktigt svårt att sitta still. Vi kommer vara på en stor salong så ni behöver inte oroa er att jag kommer störa någon.
Tills nästa gång,
Din Käraste,My Tilde
-
Nya Perspektiv
Hej hej,
Förra gången hävdade jag att jag skulle försöka skapa ett kort inlägg och därefter skrev jag ett inlägg som var precis lika långt som alla mina andra inlägg. Vi får väll se om jag faktiskt lyckas med ett kortare inlägg denna gång. Jag kan inte lova något.
Alex är tillbaka i Sverige och jag kunde inte vara lyckligare! När jag inte har jobbat eller varit hemma och vilat så har vi varit ute och utforskat. Idag och igår har spenderats med lite utforskningspromenader, ett nytt ord jag hoppas du gillar. Här är några av de fina bilderna vi fick från vår resa genom huvudstaden:
Jag kom på en ny idé idag. Det är väll kanske en gång i månaden jag får någon form av idé om vad jag ska börja göra. En ny hobby jag ska plocka på mig, en ny förmåga jag ska lära mig eller ett mål jag ska nå. 99 gånger av 100 så misslyckas jag eller snarare ger upp, så det kommer bli väldigt spännande att se om jag kommer lyckas denna gång. Min tanke är att jobba vidare på min journalistik, men denna gång i videoformat. Jag har några idéer på arbeten jag vill påbörja, så tänkte jag att man kan skapa som en egen sida på denna blogg där man kan ta del av det.
Research arbetet påbörjas, återkommer när mer information om det nya projektet finns.
Tills nästa gång,
Din Käraste,My Tilde
-
Romantisk komedi & Bastubad
Hej hej,
Nu tänker jag att jag försöker mig på det här med att skriva kortare inlägg. Mer av det format en blogg faktiskt bör ha. Bör och bör, det finns väll egentligen inget rätt och fel när det kommer till bloggar, men men.
Dagen gick precis som jag hade hoppat. Jag började dagen med en mycket lätt styrketräningspass, och då menar jag mycket lätt. Återigen, all rörelse är god rörelse. Därefter var det iväg till simbassängen för ett dopp. Jag ÄLSKAR att simma, det finns verkligen inget bättre än känslan av att simma följt av en uppfriskande dusch och sen in i en värmande bastu. Däremot finns det en sak jag avskyr med att simma i simbassäng… Människor. Jag är obekväm nog kring människor, ännu mer när jag bara befinner mig i badkläder. Det blir också trångt i motionsbanan. Man måste simma om, öka fart, sänka fart när man fastnar bakom en långsam simmare som övertas av en annan långsam simmare.
Det här är inte jag som säger att man inte får simma lugnt och stilla i motionsbanan, jag förstår att alla har olika hastigheter och förutsättningar när det kommer till simning. Däremot har jag som personlig preferens att det befinner sig max 3 personer i motionsbanan för att jag ska vara riktigt bekväm. Sen är det bara en allmän känsla av otrygghet när jag befinner mig ensam på en plats med många människor. Just därför kände jag att jag skulle utmana mig med att faktiskt bege mig själv. Det resulterade i 40 minuters simning (vilket är en enorm förbättring för mig psykiskt) följt av 15 minuters bastu.
Bastu måste väll ändå vara det absolut bästa med att gå och simma. Man kan bara sitta/ligga och njuta av nuet. Ingen musik, inga telefoner, bara varm fuktig luft och träplankorna under en. Inte bara det, det finns ju genuina medicinska fördelar med det, men det tänker jag inte gå in på för jag är ingen läkare. Jag upplever däremot varje gång jag har bastat att jag mår bättre både fysiskt och psykiskt? Har du en jobbig dag? Testa lite simning följt av bastu, det kan göra under!
Jag fick även mitt häng tillsammans med min bror. Lite pizza följt av ett par timmars sällskapsspel. Det var precis det jag behövde! Vi har haft det så mysigt, och mitt liv borde har förlängts med flera år med tanke på hur mycket vi har skrattat.
Nu ska jag försöka susa. Att sova ensam hemma är aldrig en favorit och ger möjlighet för alla möjliga små demoner och katastroftankar att smyga sig in, men jag försöker resonera med mig själv, påminna mig själv vad som är sant och falskt. Nu blir det en romantisk komedi för att avsluta dagen på en god ton, så hoppas vi på att imorgon kan bli en minst lika bra dag.
Till nästa gång,
Din käraste,My Tilde
-
Nu är det sommar!
Hej hej,
Känns som att det blir allt längre mellan dessa inlägg. Jag tror att det är för att jag tänker att de här inläggen behöver vara större och mer påverkande än de egentligen behöver vara.
Min praktik gick bra i slutändan. Jag klarade mig till slutet och lämnade med en känsla av styrka och självsäkerhet. Det var väldigt roligt att jobba hos Nynäshamns Posten, men jag tror inte att lokaljournalistik är min grej. Detta kanske jag nämnde i mitt förra inlägg, det är som sagt så pass länge sen att jag inte kan komma ihåg vad jag faktiskt skrev om i det.
Sommaren är i alla fall här, terminen är över. Jag har klarat alla mina kurser med minst ett G, är du inte stolt över mig? Jag är främst imponerad över mig själv! Jag var övertygad om att jag skulle ha något kvar som jag skulle behöva kämpa mig vidare på i följande termin. Tack gode så slipper jag nu det och kan istället fokusera på lite ledighet och vila.
Sommar och semester kan betyda väldigt olika saker för olika personer. För vissa innebär det en resa iväg till en annan stad eller annat land. För vissa innebär det att kunna ligga i solen hela dagarna. För andra så kan semestern innebär mörkare effekter som ökad oro i hemmet eller ökade känslor av depression, ångest och ensamhet. Det är viktigt att inte glömma dessa människor, snarare att inte glömma varandra. Se till att messa dina vänner och familj, eller skicka en bild från bilsemestern. Bara ett litet mess kan göra en enorm skillnad i en persons liv.
För mig så är sommaren en liten blandning av allt. Å ena sidan så är det väldigt skönt att inte behöva tänka på plugget eller prestationer. Å andra sidan så är jag nog en av de som påverkas av ensamheten på sommaren. När inte Alex är här så har jag svårt att veta hur jag ska spendera dagarna. De flesta i familjen är oftast iväg på resor, och de som inte är det jobbar oftast. Det är ju inte på något sett deras ansvar att jag ska ha något att göra, men jag får en väldigt bra insikt att jag troligtvis kommer vara väldigt dålig på att bo ensam.
Jag har dock märkt en god effekt i början på denna sommar. Jag har så mycket mer energi i kroppen. Jag kan rör mig mera, eller snarare jag vill röra mig mer. Jag står mycket mer, jag skakar loss och dansar när jag känner för det och jag har så mycket mer ork. Min dröm är jag en dag bara skulle kunna börja springa och aldrig behöva stanna, lite som Forrest Gump i den där scenen när han springer över hela USA. Jag försöker ta vara på min energi och göra någon form av rörelse varje dag, oavsett om det är intensiv träning eller en kvarts promenad. All rörelse är bra rörelse.
Idag har dagen spenderats med att tvätta och sedan lite allt möjligt, några minuters hopp med hopprep, någon timmes spelande på mitt Switch, någon timmes släktforskning, en kort stunds promenad, lite gott och blandat helt enkelt.
Imorgon ser jag enormt fram emot! Jag hade tänkt börja dagen med lite simning, följt av välförtjänt bastustund och sen ska jag umgås med min storebror. Att umgås med mina syskon är något av det bästa jag vet, då känner man sig aldrig ensam!
Tills nästa gång,
Din Käraste,My Tilde
-
Praktiken fortsätter – Kämpar in i det sista
Hej hej,
Ja, jag tror egentligen att jag har fått det mesta sagt bara genom min rubrik. Gud vilken vecka! Först och främst vill jag bara säga att det har varit så roligt att vara på en lokal redaktion och få se deras arbete. Det är så häftigt att se hur de jobbar, hur nära redaktionen verkligen blir samhället och så. Jag är däremot helt slut i huvudet. Jag visste att denna vecka skulle bli tuff, just eftersom att jag skulle jobba hela helgen också, men jag känner verkligen att hjärnan är MOS.
Lokaljournalistik är verkligen något som fascinerar mig, och jag tycker att det är väldigt spännande just hur journalisten både ska vara ett granskande öga, och samtidigt var en del av det. Däremot tror jag inte att detta är den typ av journalistik jag kommer vilja jobba med senare. Jag har faktiskt ingen aning om vad för typ av journalistik jag vill jobba med. Jag funderade först på rättsjournalistik och tänkte, wow det är ju jätte spännande. Då kan jag sitta med på rättegångar, och utforska brott osv. Och så insåg jag hur många hot och fara som rättsjournalister utsätts för bara genom att bevaka den typ av journalistik som de gör. Många har skyddad identitet just för att de får så mycket hot… Sen tänkte jag att man skulle kunna bli utrikeskorrespondent, men då måste jag flytta till ett helt nytt land, och oftast måste man besöka krigszoner, vilket jag inte tror att jag skulle våga. Jag ser enormt upp till journalister som gör just det. Tar sig till platser ingen annan vågar, så att människor kan få en inblick i hur det området ser ut eller fungerar. Det är helt sjukt, och jag har en enorm mängd respekt för dem, för jag hade aldrig vågat…. Inte idag i alla fall.
Nej, jag har ingen aning om vad jag kommer vilja hålla på med för typ av journalistik, men kanske är det helt rätt. Jag kanske håller på med 5 olika typer av journalistik, eller så kanske jag lyckas hitta den där enda typen för mig. Jag hoppas det i alla fall. Kanske politik och samhällsbevakning? Lite varierat men inte nödvändigtvis jätte deprimerande.
På tal om deprimerande samhällsbevakning, så gissar jag på att du inte har missat alla de senaste uttalandena från den käraste presidenten Donald Strumpa. Det heter han såklart inte, men vem vet, han kanske skulle använda min blogg som propaganda om jag använde hans faktiska namn. I början av året, när han precis blivit tillsatt så var jag nog faktiskt mest rädd. Jag var rädd över vad han skulle göra, vilken makt han nu hade. Sen började jag bli trött, jag såg hans namn och hans fåniga idéer i tidningen varje dag. Därefter blev jag arg och frustrerad. Hur kunde folket rösta igenom honom? Och hur vågade de nu vara förvånade över allt kaos han orsakar när vi varnade dem gång på gång? Där jag är nu, är att jag kan inte rå för och skratta. Det är så absurt att vi har en gammal gubbe som sitter hela världen på andra sidan jorden, som kan med bara några få ord få hela ekonomier att krasa. ”Tullar i EU”, börsen faller, ”Putin är galen”, börsen stiger, ”Nu är vi bästisar igen”, börsen faller. Den sista har ju inte fallit, och jag vet faktiskt inte heller om börsen steg när han sa att Putin är galen, men hur som så känns det som att mannen har mer makt än vad han tillgavs när han började ”regera”.
Inte nog med att han visar fel bilder på mord för att smutskasta en annan president, inte nog med att han låtsas som att det är HAN som förutspått att Ryssland faktiskt ville ha hela Ukraina när vi andra har sagt det i TRE år. Det är det faktum att hans namn dyker upp i varenda artikel jag öppnar. Det kan vara om något absurt som en konsert i Hamburg, ändå har Strumpan av någon anledning någon form av åsikt på det. Fokusera på ditt egna land istället, snälla, för allas skull. Lös dina egna problem, sen kan du försöka lägga dig i våra.
Usch, förlåt, jag behövde verkligen bara få ur mig det där. Det ligger bara och gnager i huvudet på mig, och jag börjar bli trött igen men denna gång på att han ska få ta så mycket av min energi.
Nu har jag bara 2 praktikdagar kvar, och sedan är det helg och ett väldigt kort sommarlov innan sommarjobbet drar igång!
Tills nästa gång,
Din käraste,My Tilde
-
Redaktionsarbetet börjar!
Hej hej,
Min hjärna är komplett mos idag. Nu börjar jag verkligen känna att terminen råder mot sitt slut och jag ser fram emot att kunna spendera mina dagar utan prestationsångest och nya uppgifter som hänger på mina axlar varje vecka. Men ännu är inte kursen över. Jag är nu på den delkurs som jag såg absolut mest fram emot men som jag också var mest nervös över: Kortpraktiken.
Jag är alltså två veckor på en lokal nyhetsredaktion i Nynäshamn, och får vara del av deras redaktionella arbete. Jag har än så länge skrivit två artiklar och en notis. Det har varit väldigt roligt men också väldigt dränerande. Inte är det varje dag man får vara på en lokaltidning, så tror du inte då att jag går in med 120% för att visa hur bra och förberedd jag är och nu kan jag inte hålla mitt egna tempo. Det är väll alltid roligt att kunna leverera en artikel per dag, och när jag kommer ut i arbetslivet förväntas såklart mycket mer än det från mig. Samtidigt så är det slutet av terminen, vi har tagit in så mycket ny information och förväntas göra uppgifter parallellt med denna praktik. Det hade varit bra om jag hade kunnat tagga ner lite och kanske jobba på en artikel i 2 dagar i alla fall så att jag kan ha en dag som är hektisk, och sen en dag där jag bara kan fokusera på att skriva. Mitt sociala batteri känner jag blir mindre och mindre för varje dag men jag kämpar, och gör mitt bästa. Dessutom jobbar jag i helgen så jag gör mitt bästa att orka med, idag är dag 4 av mina 12-dagar-på-rak-pass.
Förutom att klaga på min energibrist och orealistiska tankar på vad jag ska klara av så har min praktik varit enormt rolig och väldigt givande. Jag har nog aldrig skrivit så mycket som jag gör nu, och jag får verkligen göra research. Det är ju verkligen det jag tycker är som roligast. Som nämnt så har jag skrivit två artiklar och en notis, en handlade om babycaféer, en om invasiva arter och en om backluckeloppis. Som ni hör så har jag fått testat vattnet lite med allt möjligt. Jag måste också säga att arbetet på en lokal redaktion är precis som vår utbildning har förberett oss på: Man måste oftast anteckna intervjuer med papper och penna, man är den som både fotar med systemkamera och den som intervjuar, man skriver ihop allt väldigt snabbt och de får inte vara allt för långa. Så tuff som den här terminen ändå har varit så har den ju verkligen redan förberett mig väl på vad det är som förväntas av mig när jag kommer ut och ska börja jobba på riktigt. Jag är faktiskt väldigt nyfiken på vad vi ska göra de kommande 2 åren av utbildningen. Det finns väll inget mer jag kan lära mig? Jag är klar journalist! Nej då, så naiv är jag inte. Jag är klart medveten att det arbete jag gör nu är bebissteg jämfört med när jag faktiskt kommer ut och börjar jobba på riktigt. På helhet så är jag väldigt nöjd med praktiken, trots att min hjärna nu har svårt att hänga med. Det kan ju också vara vädret, vad hände egentligen med den där sommaren vi skulle få?
I övrigt så rullar livet på egentligen som vanligt. Livet är väll lite mycket just nu men det är nog bara för att det blir många timmars arbete just nu och ganska få timmar som jag kan sitta och bara vara för mig själv. Jag drivs verkligen av de timmarna. Där jag kan sitta med mig själv och reflektera över allt gott och ont som finns i mitt liv just nu.
Nu håller vi tummarna att jag överlever resten av praktiken utan att drukna i min självgjorda perfektionism.
Tills nästa gång.
Din käraste,
My Tilde
-
Helgresa till Jönköping
Hej hej,
Jag skriver just nu från vårt (mitt och min killes) hotell i Jönköping. Idag är dag 3 och den sista dagen på vår lilla get-away.
Vi började resan i fredags där vi gav oss iväg med bilen hit. Jag hade planerat resan mycket väl och vi skulle vara framme ganska precis 12:30, detta så att jag skulle kunna delta på ett seminarium via Zoom som var tänkt att börja vid 13. Såklart så får jag dock ett mail sent på eftermiddagen dagen innan vi ska åka att min seminarielärare behövt tänka om och att vi därmed behöver påbörja lektionen vid 10 istället. Det var en suck, men vad ska man göra? Hon behövde flytta lektionen, så då var det bara att anpassa. Vi började åka som tidigare planerat runt 8:30, men fick göra ett stopp i Nyköping där jag hade möjlighet att sätta mig på ett café för att delta digitalt. Under tiden fick min kille chansen att utforska en svensk stad han aldrig varit i förut.
Hans omdöme om staden: ”Absolutely beautiful, classical and charming.”. Ni har verkligen imponerat honom Nyköping, över bara en timmes promenad.
Vi kom fram till hotellet i fredags där vi möttes av det mest gammaldags och tajta parkeringsgarage jag varit med om. Är det något jag fått öva på här i Jönköping så är det att köra bil. Utöver parkeringsgaraget, så kan jag summera min körning i Jönköping som följande: rondeller, enkelriktade vägar som dyker upp lite hur som helst, och filuppdelningar som gör mig galen. Vi körde på en tvåfilig väg där höger och vänster körfält sedan separerades av en barriär emellan, bara för att sedan gå ihop igen 200 meter senare, ingen svängfil, inga trafikljus, inget reversibelt körfält. Jag såg verkligen ingen uppenbar anledning till uppdelningen av filerna, och så tycks det vara på flera ställen i Nyköping. Jag har till min bästa förmåga försökt följa GPS:en, men jäklar vad jag har fått träna på att läsa skyltar, särskilt påbudsmärken för att förstå var på vägen jag bör köra.
Om man bortser från krångligt körande så har vår resa varit helt underbar. Den har inte varit knökfull av aktiviteter varje minut, utan vi har lite gjort vad vi känner för men ändå utforskat måttligt. Gårdagen bestod av ett besök till Brahehus för att se ruinerna, där jag märkte att man även kunde ta rätt så gulliga bilder:
Ignorera att färgtemperaturen i bilderna är så olika, jag har inte haft någon tid att redigera dem…
Efter besöket till ruinerna begav vi oss till Gränna, polkagrisstaden. Såklart köpte vi varsin polkagris och njöt även av Gränna glass där smakerna inte gjorde oss besvikna: Fläder & citron, kardemumma, äpple & kanel, lingon och såklart polkagris. Sådana smaker har jag inte sett synen av i Stockholm, men jag kanske har letat på fel ställe.
Vi begav oss sedan till Gränna museet där man kunde få lära sig allt som finns att veta om Andréexpeditionen. Jag vet inte om ni vet något om det sedan innan. Jag kände till det från historielektionerna, och förstod att det var någon eller några som dog, men jag visste verkligen i historian i sin helhet. Om du inte redan läst på om det eller sett någon dokumentär kring det så kan jag verkligen rekommendera det. En väldigt sorglig historia om tre män som dog alldeles för unga som bara ville bevisa för världen att de kunde uppnå något. Jag blev själv väldigt berörd bara av introduktionsfilmen som visades i första rummet på muséet.
Idag bestod dagen av ett besök till Dumme Mosse, ett naturreservat annorlunda från alla andra naturreservat jag besökt. I början tyckte jag bara att det var en vacker skog, olik annan natur man gått i, men sedan kom vi till denna platta myr som såg ut att sträcka sig så långt ögat kunde se… Ett tag kändes det som att vi var på en stig som aldrig tog slut, och att träden aldrig närmade sig hur länge vi än hade gått. Det var en häftigt men samtidigt lätt obehaglig känsla.
Jag har aldrig laddat upp videoklipp på detta sätt så jag hoppas att det fungerade väl, annars får ni höra av er till mig så får jag hitta något annat sätt att förmedla vår utflykt 🙂
Resten av dagen bestod av en lättsam promenad genom stan, så väl som till vår närliggande kyrka. Wow, så vacker den var! Jag har alltid beundrat skönheten som är kyrkor.
Nu ligger vi uppe på vårt rum, proppmätta från vår middag, och tänkte försöka hitta någon mysig film att titta på. Har du något förslag så skriv gärna! Ju fler alternativ, desto bättre. Imorgon blir det åka av hemåt igen. Tack för denna helg Jönköping, den har varit helt underbar!
Tills nästa gång,
Din käraste,
My Tilde
