Veronica Maggios Magiska Musik

Hej hej,

Det är få dagar som jag känner mig ordentligt omotiverad livet, men idag är en sådan dag. Jag sitter just nu i biblioteket på min skola i ett försök att lura min hjärna till att tro att den faktiskt vill lära sig nya saker. Det går så där kan jag säga. Jag har suttit över en timme och allt jag har åstadkommit är att sammanfatta mina instuderingsfrågor så att jag har kunnat ändra mina 10-sidors skrift till ett quiz-format. Sedan dess har jag suttit här och pendlat mellan att doomscrolla YouTube och att titta med tristess ut genom fönstret. Det är inget fel på att ha dagar när man känner sig lite mindre produktiv, och det är viktigt att lyssna på kroppen när den behöver vila, men jag blir liksom bara lite frustrerad på mig själv. Det är inte så att jag har gjort så där jättemycket den här veckan. Jag har inte gjort någon tröttsam aktivitet, faktum är att jag snarare försökt vila majoriteten av min dagar just för att jag känt mig rätt så utmattad. Ändå sitter jag här på en fredag, dagen då de flesta i min ålder planerar inför kvällens fest, och kan inte ens se över det quiz jag precis har gjort. Kan du känna igen dig kanske?

Innan jag glömmer, glöm inte att äta en paj idag också (3.14 😉 ). För mig blir det en kycklingpaj till middag följt av en fransk citronpaj till efterrätt. Vad som gör den fransk vet jag inte riktigt, men men, en dag fylld av paj blir det i alla fall för mig!

På andra tankar så har jag haft en väldigt mysig dag musik-vis. Jag har mina perioder med musikgenrer. Man får ju ofta den där frågan på en första dejt eller av någon man försöker lära känna: ”Vad lyssnar du på för musik?”. Jag vet inte om folk bara låtsas som att de har en favorit när de säger något specifikt som typ: rock eller klassiskt, men jag hade nog aldrig kunnat välja. Jag brukar nog säga klassisk rock för att bespara mig tiden det tar att förklara att jag egentligen lyssnar på allt och lite till. Idag har jag haft ett Veronica Maggio-marathon. Jag sitter faktiskt och lyssnar på Ingenting Kvar medans jag sitter och skriver detta inlägg. Det finns något så oerhört vackert i hennes låtar som jag faktiskt inte har hört hos någon annan artist. Jag älskar också att hon bara (tror jag, har i alla fall inte hört något annat) sjunger på svenska. Hennes texter är så välskrivna, och jag uppskattar hennes nyaste skiva precis lika mycket som hennes tidigaste. Jag tror att jag uppskattar den för att det får mig att känna mig som om jag vore en karaktär i en bok med en mystisk bakgrundshistoria som alla vill ta del av. Hennes musik får mig att känna mig som att jag vore en rik donna som shoppar på Östermalm men samtidigt får mig att känna mig som en eremit som strosar längst med stranden i Sveriges södra kuster. Hennes musik får mig på något sätt att känna mig viktig i världen, och det behöver jag nog just nu i livet. Jag har i veckan lyssnat väldigt blandat. Någon dag blev det mellolåtar, inte bara i år utan alla de bästa låtarna genom mellohistoria så som När Vindarna Viskar Mitt Namn, Det Gör Ont eller Popular. Ja, till och med Eric Saade. Du blir nog inget förvånad när jag berättar för dig att han var den allra första crush jag hade i livet. Jag hade, måste jag pinsamt erkänna, en poster av honom på min sovrumsvägg. Jag snodde den ur min KP-tidning.

Melodifestivalen. Det har verkligen varit ett kontroversiellt ämne senaste veckan sen Kaj utsågs till vinnaren. Jag satt själv väldigt spänt under finalen. Jag hade egentligen hållit på Revolution, jag tyckte det var ett starkt nummer med hög potential till att vinna i eurovision. Däremot var jag inte emot Kaj på något vis, jag tyckte snarare att det var roligt att se ett komiskt bidrag på SVENSKA i finalen, det är inte allt för ofta det sker. Jag visste ju att Kaj var topptippade, men aldrig i mina vildaste drömmar hade jag kunnat förutspå deras vinst. När vinnaren skulle utses så satt jag i vardagsrummet med min pappa och styvmamma, varav båda försöker lugna mig med: ”Vi vet redan att Måns kommer vinna” ”Kaj vet redan att de förlorat”, inte på ett sätt som skulle ta i från dem deras vinst utan bara för att vi var verkligen övertygade att den inte skulle klara slutspurten. Sen säger de det, KAJ ÄR VINNARNA. Min initiala reaktion var chock, sedan besvikelse, sedan frustration och sedan lugn och harmoni. Varför denna känslosväng? Jo, är det något jag gillar så är det eurovision. De senaste åren har jag varit mycket insatt i musiktävlingen och sett till att kunna alla bidrag innan tävlingen ens dragit igång. Mitt fokus under melloveckorna är därför inte ”vilket bidrag är mest underhållande?” eller ens nödvändigtvis ”vilken låt är bäst?” snarare lyssnar jag efter: Vilken låt kommer göra så att vi vinner Eurovision? I mina ögon så hade en låt om bastubad på svenska inte en chans hos den europeiska publiken och det gjorde lite ont. Men egentligen, vad spelar det för roll? Och det var där lugnet och harmonin kom. Bara Bada Bastu är en rolig låt som har många starka element. Kaj har underbara röster, och det märks verkligen att de har roligt på scen. Just nu är dessutom Kaj absolut topptippade som vinnare av Eurovision 2025 med hela 25%, 2:an har bara 15% i odds. Vem vet? Ett mirakel kan alltid hända. Nej, nu kanske det är dags att ta sig an de där instuderingsfrågorna en gång till. Eller…. Jag kanske går hem och säger tack och hej, nu tar jag helg.

Tills nästa gång,
Din käraste,

My Tilde