Hej hej,

Idag fick jag lite känn för att öva på mitt skrivande, och har hittat lite skrivövningar man ska göra inom kort tid bara för att få kreativiteten att flöda. Jag tänkte då också att jag ville att ni skulle få vara med när jag gör dessa övningar. Kan inte det bli roligt? Kanske får just du den inspiration du behöver i något form av skrivande. Okej mina enda regler är som följande:
1. Jag har tre minuter på mig för varje prompt oavsett om jag hinner klart eller inte.
2. Mitt mål är inte att det ska vara Oscars-vinnande skrivande utan jag ska ha roligt och låta kreativiteten flöda.

Den första prompter är: Föreställ dig hur det skulle vara att vara en popstjärna. 3, 2, 1, KÖR:

Svettet rinner ner för pannan där jag sitter bak i limousinen. Utanför hör jag skriket av de människor som betalat för att se mig uppträda i veckan. Blixtrarna från paparazzis bländar mig och hjärtat dunkar hårt mot den fyra tusen kronors tröja jag blivit given av ett företag för att sponsra. Detta var en gång min dröm, kanske är det än, men någonstans kan jag inte rå för att hata det mitt liv blivit. Att ta sig till bilen har blivit ett träningspass, att träffa min familj har blivit i behov av säkerhetsvakter och stängda gardiner. Men jag antar att det är så det är att vara en popstjärna.

TID! Hur tyckte du jag gjorde för mig? Det kändes ändå helt okej. Man blir såklart stressad när man ser klockan ticka, men jag kände också att det fick bli vad det blir. Jag tycker ändå det blev rätt så bra… Okej, du är med på hur det går till? Om du vill så får du gärna hänga på, skriv baserat på samma prompt, ge dig själv tre minuter så kan du ju jämföra våra historier. Inte utifrån vems blev bättre, utan snarare bara för inspiration, och se vad olika människors hjärnor kan göra med samma mening. Är du redo för nästa?

Andra prompten är: Fokusera din historia på en författare som fastnat i sin historia. Oj! Denna kan bli intressant, vi kör! 3, 2, 1, KÖR:

Fingrarna som flöt över tangenterna. Sakta börjar hon knappa in några ord i dokumenten innan hon hårt trycker tillbaka och pappret återvänder till sin vita yta. Hon slänger frustrerat händerna upp till håret. Klockan har nog aldrig tickat så högt som den gör nu. Har kylen alltid låtit så där? Hennes ögon flyger runt om rummet i hopp om inspiration. Hennes fot börjar slå mot marken i superfart för att lugna ångesten som ökar i bröstkorgen. Som på beställning flyger en av händerna ner mot datorn och klickar naglarna mot metallen i takt till foten.

TID! Denna gång hann jag faktiskt inte klart, men fick du känslan jag hoppades förmedla? Den där frustrationen, irritationen och hopplösheten man upplever när man verkligen inte vet vad man ska skriva härnäst, eller rentav var man ska börja?! Hur gick det för dig? Är du redo för en sista? Jag tänker att vi lyxar till för oss själva. Vi ger oss fem minuter denna gång.

Den sista prompten är: Skriv en historia som inkluderar repliken ”Känner jag dig?”. Finns väldigt mycket man kan göra här, vi testar. 3, 2, 1, KÖR!

”Du skickade en sådan fin kofta på posten till julen, mamma,” sa han medans han plockade upp några godispapper som hade lyckats hamna på golvet bredvid hennes säng.
”Inger frågade om du inte hade kunnat sticka en sådan kofta åt henne, fast en liten mindre så klart,” han skrattade och satte sig på kanten av bädden.
Hans mamma tittade envist ner på hennes pågående projekt av en bebisfilt till lilla Hanna som just kommit till världen. Benjamin tittade runt omkring det sovrum hon hade flyttats till. Det rum hon hade innan var klart större, men skötarna hävdade att rum av sådan storlek gavs till de som betedde sig som bäst. Ingen betedde sig bättre än hans mamma.
”Hörru,” sa han och mjukt la sin hand över hennes, ”Visst har du varit snäll mot de som tagit hand om dig här? Har de varit snälla mot dig mamma?”
Hon stannade upp abrupt med sitt stickande, och titta upp med ett misstänkt öga:
”Känner jag dig?”

TID. Jag måste medge, jag tog faktiskt 30 sekunder extra för att hinna få in mitt slut, men visst blev det en okej twist? Jag tror inte att det är min bästa av mina tre försök, men jag känner ändå smärtan han måste ha känt bara genom det här stycket. Jag fick verkligen känslan (trots att det ju var jag som skrev) att det är en man som verkligen älskar sin mamma, och att ha henne inte känna igen sin egna son… Usch.

Så vad tror du? Har vi blivit något mer kreativa? Jag skulle vilja tro det i alla fall. Men så trött man kan bli bara på några minuters skrivande. Jag kan klart säga att jag är redo för säng. Sådana här övningar är fantastiska och det finns många fler att hitta om du vill bara via en enkel google-sökning. Vilken prompt tyckte du blev bäst? Skriv gärna!

Tills nästa gång,
Din Käraste,

My Tilde