• Januari

    Motivationstom men Medveten

    Hej hej,

    Jag tror jag borde börja ha en sparbössa där jag måste lägga in en hundralapp för varje gång jag sagt; ”nu ska jag bli bättre på att skriva oftare”, följt av ungefär två eller fler månaders tystnad. Men, nu är jag tillbaka! Eller ja, i alla fall för detta inlägg. Det första för 2026!

    Vi är nu en månad in på året och jag skulle säga att jag ändå känner mig rätt så neutral, även om världsläget just nu skrämmer mig. Nyheterna är hemska, varje dag upplevs värre än den innan, men när har nyheterna inte varit deprimerande? Det är klart att man blir mörkrädd. Jag läste en artikel häromdagen att de unga lutar till som starkast till höger, särskilt bland unga män där siffran låg på 52 procent som identifierar sig som höger, medan den bland kvinnor låg på 31 procent (SOM-institutet). Det som var som mest skrämmande dock var det faktum att när de frågade unga männen kring deras uppfattningar kring att stärka hbtq-personers rättigheter 2020 var det 50 procent som tyckte det var bra (en siffra som redan är löjlig), jämfört med idag då samma siffra slutade i 21 procent. Nu ska man inte blint lita på DN heller, vi vet inte hur många de frågat eller om de befunnit sig på samma plats när de gjort undersökningen men det faktum att ett parti som gång på gång bevisat sig vara högerextremistiska, homofobiska, islamofobiska, kvinnoförtryckande är fortsatt det tredje största partiet i Sverige är för mig skrämmande.

    Man motiverar höger-ökningen med att vi lever i en värld av krig i närområde, ökade klyftor i samhället osv. och att höger-politiken där pekar ut enkla lösningar som lockar de unga. Jag tycker bara detta visar på hur själviska vi blivit som samhälle. S politiken lockar inte unga för det handlar ju om sjukhusköer, pension och integrering, allt som handlar om planer för en mer stabil framtid för våra barn eller barnbarn. Det lockar inte, för varför skulle unga (särskilt unga män) bry sig kring det som inte kommer gynna de om ett år? Det här är som hela Ozempic-trenden som under 2025 sprängdes som en raket upp i luften av popularitet. Det handlar inte längre om att göra en hälsosam, långsiktig viktnedgång utan du ska kunna se resultatet bara inom ett par veckor. Vi har blivit stressade, lata och egocentriska som samhälle. Allt ska levereras här och nu. Expressleverans ska vara standard och har du inte dina varor inom 2 arbetsdagar ska du ha kompensering. Behöver du vänta längre än tio minuter kö på nöjesparken ska du bombardera de med dåliga recensioner. Om du inte fått 100 likes på ett inlägg in ett par minuter efter utlägg så kan du lika gärna ta bort den. Direkta nyhetsuppdateringar med faktafel är viktigare än en artikel som gjort ordentlig research men publiceras en vecka senare. Har vi problem med att unga begår brott? Släng in alla barn i fängelse så har de ingen möjlighet att begå brott. Har vi problem med migration och att för många ”förlitar sig på bidrag”, höj lönekravet så att det är på en så pass orimlig nivå att inte ens den genomsnittliga svensken hade klarat sig. Kortsiktiga lösningar som visar snabba resultat, men hur kommer det se ut om 10 år? Hur kommer det bli när de där barnen kommer ut som vuxna utan någon som helst kompetens eller kunskap om hur samhället och sociala sammanhang fungerar? Hur kommer det se ut när folk går utan vård för att de måste välja mellan att betala hyran eller betala för en läkarundersökning? Tandläkarbesök bland unga har sjunkit med närmare 60 procent sedan höger-blocken röstade igenom att 20 till 23 åringar inte längre har gratis tandvård. Den starkaste åsikten har varit: ”Jag har viktigare saker att lägga pengar på.” varpå många Facebook kommentarer från äldre har lydit: ”men sluta lägg pengar på skit då så har du råd.”. En vanlig undersökning hos Frisktandvården undan tandvårdsbidrag kostar 1100 kronor, vill du ha borttagning av tandsten så får du lägga på nästan 400 kronor. Säg sedan att det visar sig att du (precis som jag) behöver en bettskena, ja då får du lägga till 1135 kronor för det. Har du så pass allvarligt att du skulle behöva ta bort en tand av någon anledning, då är det ytterligare 1625 kronor. Nu är detta så klart dramatiserade scenarion, men endast ett besök kan kosta en ungdom över 2500 kronor. Pengar så många ungdomar inte har över någon månad på året.

    Vem säger att det kommer stanna med att sänka åldern för gratis sjukvård? Vad stoppar de från att öka kostnaden på sjukhusbesök, göra äldrevården dyrare? Bara i oktober så berättade Moderaterna att de vill sänka skatten för höginkomsttagare, samtidigt som man höjer skatten för folk med A-kassa. Ta från de fattiga och ge till de rika, det var väll det Robin Hood sa? Jag är så glad att jag betalar en hög skatt. Jag bidrar till barns gratis skollunch. Jag bidrar till att Henrik, 54 år, som får en hjärtinfarkt får åka ambulans till sjukhuset utan att behöva skuldsätta sig. Jag hjälper Melika, 30 år, våga satsa på ett karriärbyte och gå tillbaka till plugget för att omskola sig gratis. Jag hjälper våra hemlösa komma tillbaka på sina ben med diverse bidrag. Jag bidrar till ett bättre samhälle för oss alla, inte bara de jag tror kan lyckas. Alla system har brister, alltid kommer det finnas någon eller några som utnyttjar ett system. Som hittar ”loopholes” och får resten att se dumma i huvudet ut. Men snälla, borde vi inte alla kunna hålla med om att det är bättre för alla människor att ha lika rättigheter och samma möjligheter som dig och mig? Man ska våga byta karriär utan att känna sig som en hamster i ett hjul. Man ska kunna åka till akuten även om man bara tjänar ett par hundralappar i månaden för nödvändig sjukvård utan skuld. Man ska kunna åka till skolan och åka hem med en mätt mage även om ens mamma bara har råd med havregryn.

    Nu har jag gått på en väldig monolog kring hur hemsk världen är. Detta är verkligen inte fallet. Det finns enormt många bra och kloka människor i världen. Man har nyligen hittat att en gen-modifierande teknik på vita blodceller lyckas bota tidigare obotliga blodcancerformer (Blood Cancer UK). EU har nu för första gången någonsin genererat mer el än fossila bränslen 2025. Australien har stoppat användningen av sociala medier bland barn under 16 år, vilket även har inspirerat Storbritannien till att konsultera ett beslut att göra densamma. Detta för att gynna mentala hälsan, koncentrationsförmågan och mycket mer bland barn och unga. Världen, hur hemsk den än verkar, gör ändå rätt så mycket bra. Vi har människor som varje dag kämpar för att nästa dag ska vara bättre än den innan.

    Wow! Sicken politik-spya som bara kom ur mig där. Jag visste inte att jag skulle bli så passionerad kring detta, men det verkar ju som att jag hållit det inne alldeles för länge. Är du nyfiken på hur det går med journalistik-utbildningen efter denna inte alls politiskt riktade text? Jag är nu klar med första året av journalistik! Det har varit hektiskt och non-stop men jag känner mig bara mer övertygad än någonsin att jag är på precis den utbildning jag vill vara på. Ljud känns som det absolut mest lockande medieformatet men jag tror också jag skulle gilla grävande uppdrag. Sådana där artiklar som får hakor att falla i backen, och arga kommentarer att skrivas. Jag vill väcka känslor med mitt arbete, jag vill väcka debatt. Kanske ska jag bli krönikör?

    Vi har nu börjat på Medieteknik B som kursen heter. Den är i princip endast praktiskt lagd där vi ska lära oss mycket mer om digitala verktyg som animering, illustrationer, live-rapportering och mycket mer. Jag har just lånat den kurslitteratur vi kommer behöva för veckan och jag kan inte säga att jag är så pass taggad på att sätta mig och läsa den. Jag tror att eftersom våra tidigare studier har varit så pass hektiska och vi aldrig riktigt fått en andningspaus så är min motivationsnivå på absolut noll-nivå. Jag gör såklart fortfarande det som krävs av mig, men inte alls med den ambition som jag kanske annars hade haft. Istället för att en uppgift ska vara fantastisk kanske det räcker med ”good enough”? Även om motivationen slackar så är jag lite nyfiken och exalterad på vad terminen väntar mig. Är jag duktig så kanske jag dessutom ser till att uppdatera dig på vägen, så du får följa mig denna kurs.

    Nu är nog dina ögon lika trötta som mina fingrar. Jag hoppas ge dig en uppdatering om inte allt för långt tid, och då har motivationen förhoppningsvis gått upp.

    Tills nästa gång,
    Din käraste

    My Tilde

  • Januari

    Det Som Inte Ska Hända…

    Hej hej igen,

    Denna typen av inlägg hoppas jag väll att jag inte hade behövt göra på ett långt tag, eller någonsin, men nu har det som inte skulle hända, hänt. Nätterna nu i veckan har varit fyllda av flera uppvaknanden från diverse explosioner som skett i närområdet. Bara för två dagar sen så vaknade jag upp av en högljudd explosion och fick reda på att det var ett lägenhetshus bara 900 meter från mig och min familjs lägenhet. Det tog närmare 2 timmar innan jag kunde finna ro igen för att somna. Min pappa var så gott som ovetande, han kände inte till explosionen när han vaknade uppvilad senare på morgonen. Man har ju varit oroad, men man tänker alltid ”Det är klart att det där inte händer hos mig”. För varje explosion som skett har i alla fall mitt hjärta bultat lite hårdare, och en klump vuxit större i magen. Och i natt så hände det. Klockan 04:03 inatt vaknade jag av en sådan pass enorm smäll så jag trodde det var i vår egna port som smällt. En explosion hade skett 70 meter från mitt sovrum i grannhuset. Som tur var så var det ingen större smäll, porten på lägenhetshuset fick endast lindriga skador, men ljudet som man vaknade till…. Min pappa som inte har vaknat av detta innan trodde först att det var en container de hade släppt på marken, men jag som redan vaknat 2 nätter tidigare inom spannet av en vecka visste mycket väl vad ljudet var för något. Direkt tittade jag ut genom titthålet för att bekräfta om det hade varit vår port som smällt, så pass högt lät smällen. När jag klargjort att vi var trygga började vi spana på grannhusen, och då ser vi bilar med varningsblinkers och en ensam kvinna som går och ser ut att fotografera med telefonen och prata i telefonen.

    Bara två minuter efter uppstigning dyker polis upp med blåljus, utan sirener och innan man vet av det så har de spärrat av området. De första 35 minuterna står jag och min pappa samlade i vardagsrumsfönstret för att, vad jag tror är en kombination av att, smälta vad som hänt och se vad som sker härnäst. Fler polisbilar dyker upp, polisbuss, tre brandbilar, två ambulanser, nationella bombskyddet, tekniker, journalister. Vår gata har inom en timme blivit en scen för en dokumentär. Det hela känns fortfarande overkligt. Som jag nämnde tidigare så var det en lindrig smäll, och jag känner inte till att någon blev skadad. Som tur är så är våra hus byggda under slutet av världskrigen och är därför väldigt ordentligt rustade för smällar som dessa. Vårt hus har till och med skyddsrum om det skulle behövas där man ska kunna känna sig trygg. Även trots detta så blir man såklart arg, trött och rädd vilket är precis det som dessa människor vill åstadkomma. Jag ligger nu på natten och förväntar mig att jag kommer vakna av att fönstret går i kras, eller att polis bankar på dörren för att en bomb ligger i närheten. Jag vill kunna sova på mina nätter, och dessa gangsters tar det ifrån mig.

    På ett sätt så känner man att man kunde gjort mer, jag hade ju på känn att något sånt här skulle skett nära mig, om jag bara hade hållit mig vaken och hållit utkik kanske jag kunde ha sett vad so skett och vem som gjort det. Samtidigt förstår jag ju att det är en overklig tanke att stanna vaken varje natt med tanken att någon kanske kommer till ens närområde. Samtidigt känner man att det måste göras mer i samhället för att förhindra detta. Vi är uppe i 28 explosioner sedan början på året i Sverige, det är en explosion per dag… Jag är rädd att röra mig ute om kvällarna, gatorna jag rör mig på blir allt färre. Och just nu håller jag mig mest från att kollapsa helt och hållet. Jag vill kunna visa mig stark, jag önskar jag kunde visa min ilska och att detta inte är okej. Men just nu vill jag bara få sova… Godnatt.

    Din käraste,

    My Tilde