Så Lite Som Hänt (Fast Typ Mycket?)

Hej hej,

Jag ursäktar verkligen tystnaden senaste veckan. Jag tror att trots att jag redan andra dagen, efter explosionen föregående vecka, hade återhämtat mig väl så var jag fortfarande rätt så utbränd. Jag har verkligen haft så ont om motivation till att göra något lätt som att tvätta håret eller äta en ordentlig måltid, att skriva ett inlägg känts som att bestiga Kebnekaise. Så jag ursäktar min tystnad, men är glad att nu kunna ge dig ett inlägg av värdig kvalité.

Men asså, vad har egentligen hänt i de dagar du saknat mig? Å ena sidan känns det som typ inget har hänt. Jag har varit i skolan, jag har åkt hem från skolan, jag har ätit middagar hemma. Men å andra sidan så känns det som jätte mycket har hänt. Jag har varit på en sommarjobbsmässa, jag har blivit lurade vad det gäller två datorer, jag har varit på persiskt födelsedagsfirande och idag har jag träffat med en gammal vän som jag inte sett sedan gymnasietiderna. Det är nog mer än vad flera andra kan säga har hänt över bara några dagar.

Nu känns det dock som att jag kanske hoppar lite långt fram. Du kanske faktiskt vill veta vad som hände på alla de här spännande sakerna jag nämnde! Vi börjar med sommarjobbsmässan:

Jag studerar ju journalistik just nu, och har sagt lite till mig själv att jag bara ska fokusera på plugget under denna termin. Detta innebär inget deltids eller helgarbete vid sidan om. Jag har testat det förut i samband med plugg och då slutade det bara upp i att jag fokuserade på jobbet och hur mycket pengar jag kunde tjäna ihop. Jag mådde också dåligt över att tacka nej till extrapass, så jobbet tog liksom över plugget. Så denna termin har jag sagt; inget arbete, bara plugg! Och det funkar super bra än så länge, men det kommer ju faktiskt en sommar, då du inte har studiestöd och därmed kommer behöva en faktisk inkomst. Min mamma som då är så uppmärksam hade sett en affisch gällande en så kallad ”sommarjobbsmässa” som skulle hållas på Tele2 Arena (eller 3 Arena som man nu ska lära sig att den heter). Affischen sa att jobb skulle vara aktuella för folk mellan 15 och 21 år gammal, och det är ju perfekt för mig som fortfarande är 21. Jag anmälde mig då till detta event, och väntar på att dagen ska komma. Förra veckan då så beger jag mig iväg till arenan, jag kommer fram till entrén där jag och kanske 200 16-åringar står och köar. Det är få gånger jag känner mig senior, men här kände jag mig verkligen som en BOOMER när jag stod och smålyssnade på deras konversationer med ord jag aldrig ens har hört. Vad är ens en skibbidi? Jag kommer in i alla fall på fotbollsplanen där de har ställt upp en massa bås för olika företag som erbjuder sommararbeten. Jag går upp till några stycken och ställer, vad jag tänker är, ganska grundläggande frågor som: ”Vad går ni efter för avtal?” ”Vad erbjuder ni för lön? Är det tim- eller månadslön?” ”Vad letar ni efter i en arbetssökande?” ”Vad vill ni som företag erbjuda era kunder?”. Men för varje fråga jag ställer känns det som att de tittar mer och mer tveksamt på mig, svaren blir mer och mer otydliga, och jag förstår snabbt att de kanske mer förväntat sig frågan: ”Vad gör ni?” ”Hur gör jag för att få jobbet?” och sen säga tack och hej. Men det gör ju då INTE jag…. Jag passar också på att fråga snabbt innan jag rör mig vidare till nästa bås: ”Juste, vilken ålder kan ansöka till det här?” ”Jomen vi söker folk mellan 15 och 19”
….
Jag förstår ju snabbt att detta kan vara ett problem hos några av de andra båsen så jag passar på medans jag går till nästa bås att fråga rätt så snabbt vilken ålder de söker.
”Vi söker folk mellan 16-20”
Jag går till nästa.
”Vi söker folk mellan 15-18”
Nästa.
”16-19”
Nästa.
”15-20”
Alltså alla de jag pratade med så var det inte en enda av de som sökte 21-åringar…. Jag kände mig lite halvlurad av affischen som hävdat att det skulle finnas jobb för de mellan 15-21. Nu fanns det väll kanske ett bås som faktiskt ville ha upp till 21, men jag kände att hela grejen hade varit ett sånt slös på tid att jag faktiskt bara gick…. Jag får köra som restan av 21-åringar som sitta och bevaka Arbetsförmedlingen intensivt varje dag och bara hugga tänderna i alla de sökningar som går.

På tal och halvlurad så blev jag ju faktiskt totaltlurad två gånger i min jakt på ny dator. Jag har just nu en sunkig dator från 2015. Egentligen så är det inget fysiskt fel på den, den funkar fantastisk och är snabb och smidig, men största problemet är att den inte längre kan ta emot uppdateringar den som på en ”dödscykel” på väg mot att inte kunna använda appar som olika webbläsare över huvud taget. Jag har försökt kika på begagnade datorer då det är billigare, och då har min pappa sagt att jag ABSOLUT ska ha en dator med 16 GB RAM-minne, vilket tydligen ska vara mycket bättre när det kommer till datorns prestanda (jag har faktiskt ingen aning). Då jag litar på min pappas ord så är det då det jag har letat efter. Först köpte jag en via Blocket, som tur är med Köpskydd vilket gav mig chansen att inspektera varan innan jag godkände den. Jag öppnar datorn, och går snabbt in i inställningarna: 8 GB RAM. Trots att annonsen tydligt uttryckt att den ska ha 16 GB. För dig som inte har sån superkoll på prisskillnaden av en Mac med 8 GB RAM och 16 GB RAM så kan jag säga att det kanske skiljer dryga 2500-3000 kr på dessa två modeller. Jag skickade ett meddelande till denna 18-åriga kille om att datorn inte överensstämmer och att jag måste skicka tillbaka den. Jag måste ändå säga, trots att han nog inte var så glad att han inte får sin saftiga peng för datorn så tog han det ändå bra och gick med på en retur utan problem. Nu inväntar vi bara att Blocket ska ordna så han faktiskt kan hämta ut varan igen hos honom. Har verkligen tappat helt förtroendet för Blocket i denna transaktion. Varit ENORMT strul för oss med leveransen. Bara min leverans tog 6 arbetsdagar, sen tog Blocket 5 dagar att svara när vi kommit överens om retur, och nu har det gått ytterligare 6 arbetsdagar att skicka tillbaka produkten, sen kommer det väll ta ytterligare 3 arbetsdagar för mig att faktiskt få tillbaka pengarna. Inget jag rekommenderar i alla fall….. Nu hade jag i alla fall beställt en från Refurbed, ändå ett etablerat företag som säljer begagnade datorer. Det var faktiskt min pappa som rekommenderade. Den här datorn var lite dyrare än den från Blocket, men jag tyckte ändå att det var ett helt värdigt pris för produkten. Jag får hem datorn relativt snabbt, skapar ett konto, kollar inställningarna, och så ser jag det: 8 GB. Nämen asså jag ville nästan gråta. Jag hör av mig DIREKT till de som skickat datorn och skriver något i form av: ”Jag vill antingen har tillbaka mina 3000 kr som speglar det verkliga priset för en dator med 8 GB RAM, eller så vill jag få skicka tillbaka den.”. Varpå jag får svaret: ”Vi kan erbjuda 20 euro rabatt eller gratis returfraktsedel.”. Nämen ursäkta mig…. 20 EURO?!!!! 200 spänn?! Sluta skratta rätt i mitt ansikte. Gissa två gånger vilket av deras alternativ jag körde på? Så nu ska man återigen packa igen en dator man PRECIS fått och sitta och rulla tummarna tills pengarna återvänder till kontot. Jag ville verkligen bara gråta. Tack gode gud att jag båda gånger sett till att det finns säkerhetsåtgärder så jag faktiskt kan lämna tillbaka de, men tänk på alla andra stackare som inte har någon form av kunskap om datorer och onlineförsäljning och verkligen tagit för givet att de får det de beställt…. Nu har i alla fall pappa tagit på sig uppdraget att hitta en genuin 16 GB RAM:s dator till ett rimligt pris. Vilket är bra, för jag har kommit till ögonblicket där jag nu är redo att lägga pengen på en helt helt ny bara för att få slippa lurendrejare…. Om du någonsin säljer något online, skriv snälla bara vad det är, det gör det så mycket enklare för oss båda. Men du är ju faktiskt min läsare, så du är absolut en trovärdig individ! 😉

Mina andra event för veckan kan bli lite långdraget att gå igenom på djupet, men kan säga att födelsedagsfirandet var mycket trevligt. Fick så mycket god mat så jag var tvungen att knäppa upp översta knappen på byxan när vi satt i soffan sen. Och fikan idag med gammal vän var så trevligt. Man tänker att inte allt så mycket har hänt sedan man sågs, och ändå är det som att hela ens värld är som ny. Det har gått närmare 3 år sen vi två sågs, och vi satt nästan 2 timmar och bara babblade och babblade om saker som skett, saker vi lärt oss, människor vi känt, människor vi lämnat bakom oss. Så uppfriskande, och så många minnen man glömt bort på så kort tid! För mig är det viktigt att leva i nuet, man ska inte älta på det som skett eller det som ska hända. Men det är för mig också viktigt att veta vart man kommer ifrån, vilka eller vad som gjort dig till den du är och vara tacksam för ens förflutna, det är ju faktiskt tack vare det som du är så pass fantastisk som du är idag.

Nu är det snart läggdags för mig här. Imorgon blir en helt ointressant dag (så vett som jag vet) fyllt av kurslitteratursläsning och möjligen övande av grammatik och språk.

Tills nästa gång,
Din käraste,

My Tilde