My Tilde – Tankar & Ting

Hej hej, och god morgon!

Idag påbörjades dagen annorlunda mot mina vanliga dagar. En springtur! Jag har sedan starten på året ökat min rörelse något enormt. Jag var tidigare något som lätt kan beskrivas som ”soffpotatis”. Det var sällan du såg mig på fötterna eller utomhus om jag inte behövde ta mig någonstans… Jag försökte ändå se till att varje dag ta mig ut minst 20 minuter, men i kombination med min älskan för söta saker så förstår kanske du att denna rörelse inte gjorde någon enorm förbättring på min hälsa. Men så i år är det som att något i min hjärna helt enkelt bara klickat?! Nu ser jag alltid till att gå minst 7000 steg per dag, om inte så ska jag göra någon form av aktivitet eller liknande som ger min samma förbränningsmängd.

Tro mig, jag är inte på väg att bli ett sportfreak som ska berätta för dig om hur vitt bröd är dödligt eller hur mycket kalorier du ska äta. Aldrig i livet, jag har spenderat hela MITT liv åt att titta dystert på sånna personer. Jag tycker att det är jätte bra om man kan springa 10 km per dag och leva på en kost av 700 kcal varav du äter inga kolhydrater eller något socker alls. Jag är glad om du är glad! Men för mig, jag har kämpat hela mitt liv med självhat, att inte tycka om vad jag ser i spegeln och att straffa mig själv när jag anser att jag ”ätit dålig mat”. Jag har provat gymmedlemskap, men där rann bara pengarna i sanden för jag aldrig gick. Jag har testat räkna mina kalorier men det ledde bara till att jag försökte nästintill svälta mig själv för att jag ville ha en sån låg siffra som möjligt. Jag har testat diet efter diet, men alla har lett mig till att jag får så pass mycket sug att det slutar med att jag bingeäter istället. Tillslut blev jag så trött att jag bara kände att jag gav upp på min kropp, så i höstas gav jag mig själv friheten att äta precis vad jag ville, när jag ville. Det blev mycket socker och snabbmat första månaderna och jag gick snabbt upp i vikt. Men sen var det som att min kropp naturligt tröttnade, smaken för godis och processat försvann nästan, jag hade inte längre det där överbärande suget. Jag började äta mindre portioner, och behovet att ha en grönsak till varje måltid ökade.

Jag kände att jag var på rätt väg så jag valde att ändra på saker jag tidigare inte tänkt påverkar min vikt och kost. Jag satte upp målet att äta 4 gånger per dag: frukost, lunch, mellanmål och middag. Tydliga måltider som jag bara inte får skippa, för det var då jag började få sug för den snabba energin som socker gav mig. Jag försökte passa på att ta mig ut och gå mellan mina måltider för att fördriva tiden och hålla mig aktiv, för det var när jag var uttråkad som jag ville äta. Jag satte en klocka på morgonen som ringer samma tid varje dag, oavsett vardag eller helg, för tydligen ska detta hjälpa metabolismen. Dessa små förändringar har jag jobbat på senaste 4 veckorna, och nu sitter jag här och har precis kommit in från en 4 kilometers intervallträning, något jag bara kunnat drömma om innan!! Innan har jag sagt till mig själv ”Nu ska jag springa 2 km utan stopp” och sen blivit arg när jag inte kunnat uppnå det. Det är väll inget märkligt när du inte har någon styrka eller kondis? Men med ett aktivt mål varje dag, som dessutom inte är för mycket press, så har jag kunnat nå till denna målstolpe. Det känns helt sjukt! Glädjen är obeskrivlig.

Men nog av ”motiverande tal”, nu är det nog faktiskt dags för en dusch, jag luktar nog inte helt mysigt. Resterande dag kommer bistå av en mängd läsande av all denna kurslitteratur mina lärare så glatt gett mig, och sedan en riktigt god tacos till lunch. Tills nästa gång.

Din käraste,

My Tilde

Hej hej, rolig att du är tillbaka!

Igår så började jag på min kurs inom journalistik på Södertörns Högskola, något som jag sett fram emot i i alla fall två veckor (för det var då jag fick reda på att jag hade kommit in). Att börja på en ny skola är väll alltid lite nervöst, oavsett hur gammal man är. Du ska in i en stor byggnad du aldrig varit på förut, men ändå försöka se ut som att det här är som vilken dag som helst för dig så att du inte skämmer ut dig bland de som har gått där längre än dig. Sen ska du sätta dig i ett klassrum med en massa människor du aldrig träffat förut, och lära dig en massa saker du aldrig lärt dig förut. Det är lätt att den första dagen kan kännas överväldigande och stressig, men visst är den inte väldigt roligt också?

Jag satt igår med på två föreläsningar där vi fick mer av en allmän introduktion till kursen vi ska läsa, vad den innebär och vad som förväntas av oss. Vi fick flera diskussionsfrågor om typ: ”Varför vill du bli journalist?”, ”Varför är journalistik viktigt?” och ”Vad är god journalistik?”, för att nämna bara några få. Jag satt och diskuterade med de som satt närmast mig, och träffade snabbt väldigt trevliga människor som fick all den där nervositeten att bara rinna bort. Man satt och pratade som om man läst den här kursen tillsammans i ett år redan. Jag måste ändå säga som helhet så var min första dag inte så läskig och hektisk som jag trodde att den skulle vara, den var nog faktiskt bara glad och trevlig!

Efter de två föreläsningarna tog jag en tur runt campus för att se vad jag har att ta del av under min vårtermin, och jag gick faktiskt och började funderade medans jag gick runt… Ska jag kanske ansöka mig till programmet HÄR? Gå mina fullständiga tre år på Södertörns Högskola? För dig så kanske inte detta är en sån uppenbarelse då jag inte haft så länge på mig att förmedla de tankar som snurrat i huvudet, men för mig var detta som en upplysning. Jag har länge funderat vad jag faktiskt vill göra med mitt liv, och kom på först för ett år sen att det var journalistik jag vill arbeta med. Det slog mig som en blixt (trots att min mamma faktiskt hade föreslagit journalistprogrammet flera år innan) att jag älskar ju faktiskt att skriva och uttrycka mig. Nästa fråga blev bara: Var?

Det finns flera skolor i landet som erbjuder fantastiska journalistutbildning. Jag har kollat på Göteborgs Universitet, Linné Universitetet i Kalmar, Stockholms Universitet och till och med Umeå Universitet. Fast det hade jag aldrig klarat, alldeles för långt att resa hem, och jag fryser nästan ihjäl bara det är -9 i några dagar, tror inte jag hade klarat en genuin vinter. Södertörn har nog alltid legat ganska långt ner på listan för att jag, som säkert flera andra, inte hört allt för fantastiska omdömen kring utbildningen på deras högskola. Jag har nog alltid sett Södertörn som lite oseriös… Inte alls för att jag hade någon erfarenhet av de innan, utan bara baserat på stereotyper som spridits bland gymnasieelever runt om. Men nu, när jag faktiskt varit där (även om bara för en dag), och suttit med på föreläsningar, sett lokalen och träffat lärare så som elever, så har jag en helt annan bild. De ord jag skulle använda för att beskriva min första dag är: Välkomnande, Värme och Vänner. Mina lärare var väldigt informativa, de fick mig att känna mig som vilken annan elev som de haft i åratal, jag lyckades skapa relationer till andra redan på första dagen. Allmänt känner jag bara mig taggad! Och det är verkligen inte ofta jag uttryckt mig så när det kommer till plugget.

Dagen avslutades med ett besök till frissan som jag nu gått till i 6 års tid. Jag var oroad att jag skulle få en liten smäll på handen då jag inte klippt mig sedan augusti, men jag fick faktiskt bara beröm! Jag hade tagit väl hand om mina toppar, och hon tyckte att mitt hår hade tjocknat till nu när jag slutat färga det. Att få en komplimang från min frisör, det väger nästan lika hårt som en komplimang från min systerdotter. Hjärtat som bultar av stolthet! Det blev ingen galen frisyr denna gång. Förra gången jag klippte mig, så klippte hon egentligen liiite för kort, så nu blev det bara att ta någon centimeter på topparna, men främst ordna till gardinluggen så att man faktiskt kan se lite ordentlig ut nu på nya skolan.

Nu ser jag fram emot de 200 sidor kurslitteratur jag måste få gjort tills mitt seminarium på torsdagsmorgon. Lite vatten, lite te, lite frukt, det ska nog få mig på banan.

Tills nästa gång.

Din käraste,

My Tilde