En Dagstur till Uppsala

(Bild tagen av Hanna Månsson)

Hej hej,

Det här är nog ändå en höjdpunkt på min dag. Att få sätta mig ner och skriva alla dessa (egentligen) meningslösa ord för dig att sedan få läsa. Det gör mig så glad att du kommer tillbaka hit för att läsa om mitt märkliga liv.

Denna vecka har varit något av den mest hektiska på länge. Det har varit så enormt mycket studier och annat roligt som hänt. Jag fick igår agera redaktör för en dag! Detta innebar att jag fick sitta och titta på SVT:s morgonstudio samtidigt som jag lyssnade på Dagens Eko på P1, och parallellt med det satt och skrollade på samtliga svenska dagstidningar för att få tag på de där nya och färska nyhetsartiklarna som jag skulle kunna sno till min egna hitte-på lunchsändning. Jag har nog aldrig varit så pass överstimulerade som jag var då… Juste, och så hade jag tvättid samtidigt, så då fick jag lyssna på P1 samtidigt som jag hängde blöta kläder i ett torkskåp, och försöka memorera allt viktigt de sa. Det var klart och tydligt inte den lugnaste uppgift jag fått, men man inser ju också att det här jobbet kommer vara PERFEKT för mig som gillar att ha många bollar i luften men som avskyr ett arbete med mycket fysisk aktivitet. Det här kommer ju verkligen vara ett drömjobb för mig, pusha hjärnan till sin maximala kapacitet!

Igår så begav sig också jag och mina vänner ut på ett litet äventyr för kvällen. Jag tror inte jag har nämnt de innan men jag har en kompisgäng som kallas för 9:7. Historian bakom denna grupp är att vi träffades i sexan på grundskolan. Den har ändrats lite över tid, jag tror faktiskt inte att jag gick ”med” i gruppen förens i sjuan, men i alla fall… Gruppen i sjuan bestod av sju personer, passade va? Klasserna i vår skola var benämnda efter årskurs och sedan den grupp i årskursen man var del av, så i sjuan var det: 7:1, 7:2, 7:3 osv. i nian blev det istället: 9:1, 9:2…. Ja, jag tror du fattar grejen. Det fanns grupper upp till 6, så 9:6 var den sista gruppen i vår årskurs. Vi tänkte då att vi skulle vara lite finurliga och låtsas som att vår kompisgrupp var en egen klass. Vi har sju personer, och gruppen efter sista gruppen hade varit 7, då blev vi alltså 9:7! Alldeles för långdragen förklaring för något så simpelt… Vi går vidare! Jag lyckades i veckan i alla fall få ihop 3 av de andra i gruppen som hade möjlighet att ses. Detta är ändå en imponerande siffra för vår grupp idag. Inte för att vi inte gillar och umgås, snarare tvärtom. Jag tror aldrig att vi skrattar så pass mycket som vi gör när vi ses. Men nu är alla är ”vuxna” (jag har inte accepterat att jag är vuxen än), och folk har jobb eller reser osv. så blir det allt svårare att få ihop en träff. Vi har ändå varit ganska bra på att i alla fall en gång per år få ihop en träff där alla kan träffas.

Enda problemet med en av de tre som kunde igår var att hon bodde i Uppsala, och hade inte möjlighet att ta sig ner till Stockholm för att träffas. Så vad var min lösning? Nämen då får vi helt enkelt ta och åka till Uppsala, inget snack om saken. Jag måste ändå säga att det nog är en av de smartare idéer jag har haft i mitt liv. Alltså en sådan pass mysig resa. En timme med två av mina bästa vänner, bara mysig med en smidig bilväg och riktigt bra musik. Det här var också en perfekt möjlighet för mig att se hur jag kommer klara längre roadtrips med andra människor, och är ändå imponerad av mig själv och mina körförmågor (utan att skryta allt för mycket). En timmes resa senare så kom vi upp till Uppsala där vi börjar med nästan 2 timmars fik innan vi beger oss vidare. Det som är så underbart med vänner som dessa är att de får det att kännas som att tid inte längre finns. Man kan bara prata och prata och prata, och helt plötsligt är solen sedan länge borta, och cafét ska stänga. Den andra fördelen med vänner som dessa är att oavsett hur mycket tid som har gått sedan man senast sågs, så känns det nästan som att man såg de för bara några veckor sedan.

Vi fick en kortare rundtur av vår vän som nu bor i staden, men dessvärre var vyn inte den bästa på grund av tjock dimma som dragit in. Vi lyckades i alla fall få några klart imponerande bilder på kyrkan, som nästan ger en övernaturlig känsla. Jag tyckte de påminde lite om Hogwarts i sista filmen av Harry Potter när dimman låg emot den. Dagen avslutades med god middag på vietnamesisk resturang innan det var dags att bege sig tillbaka till huvudstaden. Trots en stressig morgon och allmän vecka, så gjorde gårdagens kväll det hela värt det. Jag hoppas verkligen vi lyckas få ihop några stycken igen för att göra något liknande snart igen.

Nu ska jag sitta och fortsätta mitt hektiska arbete inför nästkommande veckans tenta. Håll tummarna för att jag lyckas hålla mig från att gå in i väggen i alla fall tills tentan är inlämnad.

Tills vidare.
Din käraste,

My Tilde